SLÅGTFEJDEN EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI (Forts. från föreg. JA.) ZLV. Mary erbjöd sig att följa mig till fru Elliots boning. — Jag går och gäller för en tjensteflicka; och en sådan måtte ni väl kunna hafva med er: På utsatt klockslag infann jag mig hos fru Elliot. Herr de Coutance väntade mig i tamburen; han var högtidsklädd och såg så ståtlig ut samt tycktes vara så hemmastadd att jag; som ett ögonblick börjat erfera en viss oro; kände mig åter helt trygg; när jag, vid hans arm och således skyddad af honom, inleddes för att bli presenterad för värdinnan på stället. Att jag icke skulle komma att tycka om henne, det visste jag på förhand; ty af hvad min vän berättat angående sina samtal med henae hade jag slutit till att hon på en gång var obildad och högmodig, en menniska som gerna tyranniserade den fattige och värnlöse; men kröp i stoftet inför den rike och mäktige. När jag kom in i förmaket; väntade jag förgäfves att hon skulle komma och taga emot mig. Efter en stund inträdde ett ungt fruntimmer, som helsade artigt på herr de Coutancs, hvarefter hon vände sig till mig; under yttrande att fru Elliot önskade träffa mig i enrum och att jag derföre genast skulle infinna mig i biblioteket, dit hon visade mig vägen: Efter att ha passerat en mycket lång och mörk gång; fylld med möbler; hvilka förmod