SLÅGTFEJDEN
EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI
(Forts. från föreg. JA.)
ZLV.
Mary erbjöd sig att följa mig till fru Elliots
boning.
— Jag går och gäller för en tjensteflicka;
och en sådan måtte ni väl kunna hafva med er:
På utsatt klockslag infann jag mig hos fru
Elliot. Herr de Coutance väntade mig i tam-
buren; han var högtidsklädd och såg så ståtlig
ut samt tycktes vara så hemmastadd att jag;
som ett ögonblick börjat erfera en viss oro;
kände mig åter helt trygg; när jag, vid hans
arm och således skyddad af honom, inleddes
för att bli presenterad för värdinnan på stället.
Att jag icke skulle komma att tycka om
henne, det visste jag på förhand; ty af hvad
min vän berättat angående sina samtal med
henae hade jag slutit till att hon på en gång
var obildad och högmodig, en menniska som
gerna tyranniserade den fattige och värnlöse;
men kröp i stoftet inför den rike och mäktige.
När jag kom in i förmaket; väntade jag för-
gäfves att hon skulle komma och taga emot
mig. Efter en stund inträdde ett ungt frun-
timmer, som helsade artigt på herr de Cou-
tancs, hvarefter hon vände sig till mig; under
yttrande att fru Elliot önskade träffa mig i
enrum och att jag derföre genast skulle infinna
mig i biblioteket, dit hon visade mig vägen:
Efter att ha passerat en mycket lång och
mörk gång; fylld med möbler; hvilka förmod-