I
min toalett; och frågade hvar den vän var, som
följt mig:
— Ahl herr Coutance! utropade frun i en
ton af förvåning. Förmodligen trodde hon att
jag ville ha honom till biträde, då jag skulle
kläda mig:
— Nej; min fru, icke herr de Coutance;
utan fru Walton; en kär väninna som följt mig
hit och troligtvis hela tiden väntat i tamburen:
Det syntes på den stolta fru Elliot att hon
gerna skulle ha velat svara att hennes dörrar
icke stodo öppna för lejda sångerskorso följe-
slagarinnor; men hon yttrade i stället; förmod-
ligen emedan hon fruktade att jag skulle bli
stött och gå min väg:
— Jag visste icke... Susanna; hvar är den
person; som kom hit i sällskap med mamsell?
Ni har icke nämnt något om hennes härvaro.
— Jag visste icke att jag behöfde tala om
att en tjenstflicka kommit hit; Hon är derute
i tamburen.
— Tjenstflicka! sade frun; i det hon kastade
en stolt och undrande blick på mig:
— Nej; min fru; hon är ingen tjenstflicka;
och äfven om hon det vore; förtjenade hon all
möjlig aktning; ty hemnes hjerta är godt och
hennes grundsatser ädla. Hon är min bästa
vän; och jag skulle önska att hon blir förd till
det rum; der jag skall kläda mig:
Min begäran bifölls; och mamsell Huntingdon;
guvernanten, som fick uppbära alla de bittra
ord, fru Elliot så gerna skulle velat utösa öfver
mig; blef befalld att visa så väl mig som Mary
till toalettrummet:
Med den sistnämndas hjelp påklädde jag mig
den hvita musslinsklädning; som vi sjelfva sytts