(Insändt.)
Beaucoup de bruit pour une
omelette.
Ena man i landsorten skref; häromdagen; till
en bekant i Stockholm och slutade det lilla
brefvet med dess kortfattade åeigt om den nu-
varande politiska ställningen i Europa. Emot-
tagaren af detta bref måtte hafva tyckt att det
var något pikant i den der åsigten; emedan han;
med, , ett, par tillägg i afseende på Sverge, be-
redde dessa få ord en plats i Dagens Nyheter.
Men deraf blef ett fasa väsen, som vestgöten
väger, derigenom att en morsk Achilles. in-
sände till den Göteborgska Handelstidningen en
mäkta sträng strafpredikan; derför att redak-
tionen af D:s N. tillåtit sig att trycka något så
platt och osmakligt, hvarpå D:s N. åter oför-
skräckt tillät sig att svara, om fiffigt eller pi-
kant, beror naturligtvis på olika läsares tycke
och smak, ty ingen lärer väl kunna:skrifva alla
i lag: Emellertid är det rätt eget att man gjort
så mycket affär utaf de: der orden om Sverge,
då detta påtagligen ej kan härleda sig ifrån den
uppgifna fruktan eller ömheten för nedsättning
vaf sig sjelf och sitt lands, ty hvem vet ej, att
första steget till förbättring är erkännandet af
sina fel och att den som vill försöka förgylla
det orätta; just är den som skadar både sig
sjelf och sitt land. Bättre är det då för både
den enskilde och landet; att öppet erkänna och
anse sig ega fel, som möjigen icke finnas, än
att tro sig ofelbar och att lefva i ejelfförgud-
ning, en väg som alltid, förr eller sednare, le-
der till branten af olycka: