. (Insändt.)
Råd åt Norrlänningarne.)
De nästan årliga missväxterna i Norrland, för-
anledda för det mesta af de tidiga höstfrosterna,
ba gifvit undertecknad den tanken: att norrlän-
ningarne borde ställa sin existens på en helt och
hållet för det kallare klimatet passande odling.
Att envisas med att odla säd och potates i de mera
nordliga provinserna kan helt naturligt icke vara
något för desca proviosers innebyggare att trygga
sig vid; och den sorgliga erfarenheten gifver ock
vid handen att dessa innebyggare blifva allt fatti-
gare och fattigare med hvarje år. De allt mer och
mer glesnade skogarne göra ock klimatet allt hår-
dare och hårdare, så att de vanliga sädesslagens
mognande blifver esäkrare för hvarje år.
orrlänningarne böra, om möjligt, tänka på att
odla sådane växter som vidtåla den magrare jord-
månen och det hårdare klimatet men som endsst
kunna lemna dem något att lefva utaf, i stället
för intet. Sådana växter, passande för Norrland,
fionas helt säkert inom det stora och mångfaldiga
växtriket.
Till en början vill undertecknad fästa uppmärk-
samheten på
Jordärtskockan (Helianthus tuberosus),
en knölväxt, som, enligt Linn, hörer till familjen
Composit2; växer vild i Norra Amerika, och för
öfrigt trifves i hvarje läge och jordmån — enligt
hvad Daniel Miller, en storhet bland bortikultörer,
påstår. — Undertecknad har med uppmärksamhet
odlat denna växt. Resultatet häraf manar honom
till att ifrigt förorda denna växts införande till
Rd såsom detta landskaps rent af hufvud-
säde.
Denna växt är nyttig åt såvål kreatur som men-
niskor; odlingen är mycket lätt. Den bör fullt ut
ersätta potates. Odlad i Norrland såsom hufvud-
säde kunde den blifva en försäljningsvara i mel-
lersta och södra Sverge och måbända en export-
vara till utlandet. Växten är nyttig om icke nyt-
tigare än potates åt menniskan; utaf den kan lika
lätt göras bränvin som af potates. Åt kreatur är
den bättre än potates och rofvor. Den har ettrikt
bladverk som likasåväl som rotknölen är både smak-
lig och födande åt boskap; med lätthet erhåller
man tionde kornet och den stårute både vinter och
sommar på samma ställe i flera år.
) Insändarens här meddelade råd torde i och för sig
vara godt, men vi inlägga en reservation mot hans
antagande, att sädesskördens misslyckande genom
frost är snart gBagdt en natucnödvändighet i Norr-
land. Den är hufvudsakligen en följd af ytterlig
vanvårdnad utaf åkerbruket. Dikar Norrlänningen
ordentligt sin ganska fruktbara jord och skaffar
vattnet aflopp, så kan han i de flesta år vara tem-
ligen säker om att hana säd står sig emot froste.
Åtminstone ha vi hört detta uppgifvas af många
aktade norrlänningar, hvilka djupt beklaga att deras
landsmän på de sednaste tjugu åren vårdslösat jor-
den för att på ett bändigare sätt taga penningar
ur skogen, som på längden ger ett ovissare bröd.
Bed. af D. N: