sadra guld, gilfveroch poneeau-band, Band i spetsforra voro monterade kors och tvärs på skärpen samt stålknappar placerade öfverallt der något utrymme fanns för dem. Det var riktigt gravnt. Några buro smala guldkedjor — om äkta vet jag ej — med små stålpaljelter lindade om hufvud, chignon och hals. Klädningarne voro äfven monterade med flätade atlasband i olika kulörer. Se der, hvad jag kunde uppsnappa. Men på en eoire i denna vecka såg jag något utmärkt. Ett fruntimmer bar en hvit, grekiskt skuren sidenklädning. Skärpet bestod af hvitt siden; som föll ned i form af breda band åt högra sidan, seda2 det löpt igenom några ringar af or double, fästada vid lifvet, samt vid ändarne garnerade med glander af samma metall, till formen liknande emala hängen i örringar. — — — —— — — — — — —— om Jag blef ganska tacksam för dessa underrättelser och skyndade till Dagens Nyheters byrå för att offentliggöra dem. I förbigående gick jag in i Joseph Leojas magasin vid Regeringsgatan och till mia öfverraskning fick jag der se, nyss inkomna, just sådana ceinturer under namn af Ceinture duchessen. Jag frapperades verkligen at dena kuriösa smaken i dessa ornamenter, som passa hvilka klädningar som helst och äro egosde ait gifva det hela verklig elegans och skönhet. Der funnos äfven bufvudbandeauer i guld, der rikedom och enkelhet äro märkvärdigt förenade och som ändock äro myeket billiga. De nyaste mönster af broscher och örhängen — föreställande fjärilar — fianas der äfven, och de smakfullaste små halsdukar eller sl:ps för damer. Der kunna hufvudstadens unga damer fiona allt hvad Paris h r att erbjuda af nytt i småprydnader, och sällan bör någoa lemna denna butik utan ett litet paket under armen och ett gladt tmåleende på läpparne. JF. Tam