— Men jag måste::. jag bör... jag har rättighet att få veta; på hvad sätt min hustru uppehåller sig: Mary; svara mig: hvar få ni pengar ifrån? Du åtminstone har så godt som ingenting att röra dig med, och icke lärer du vilja taga något från henne? — Nu; John, vill ni riktigt göra mig ond på er. Hvarföre lägger ni er i våra affärer? Då jag insåg att jag icke kunde taga mig ut på egen hand, vände jag mig till Mary och frågade om hon hade någonting emot att vi delade ljuft och ledt; Hon kan skaffa mycket som jag icke kan; och likadant är förhållandet med mig.:. — Åh! det är ni som betalar alltsammans! . : : Den sorgen var hårdare än alla de andra: — Så ni talar, John! I dag är ni vid riktigt dåligt humör, må jag säga: Jag är visst icke den som består annat än hvad jag sjelf förbrukar; och om äfven så vore; har jag icke rättighet att använda mina pengar; huru jag vill och behagar? Jag frågar er: om jag lemnar Mary en penny och hon; med sia större erfarenhet och klokhet; derför anskaffar lika mycket som jag skulle få betala två pence för; förlorar jag då något på; eller rättare är det icke min skyldighet att dela med mig åt henne? .. Men vi lemna detta ämne; låt mig i stället tacka er för allt hvad ni gjorde för mig medan jag var borta. — Gjorde! utbrast han i bitter ton; det var ju intet. Nu behöfva icke alla menniskor, med hvilka jag då satte mig i beröring; längre undra öfver hvarföre jag var så angelägen att återfinna er. Det var; så skola de hädanefter säga; för att ni skulle föda min hustru.