— Men jag måste::. jag bör... jag har
rättighet att få veta; på hvad sätt min hustru
uppehåller sig: Mary; svara mig: hvar få ni
pengar ifrån? Du åtminstone har så godt som
ingenting att röra dig med, och icke lärer du
vilja taga något från henne?
— Nu; John, vill ni riktigt göra mig ond
på er. Hvarföre lägger ni er i våra affärer?
Då jag insåg att jag icke kunde taga mig ut
på egen hand, vände jag mig till Mary och
frågade om hon hade någonting emot att vi
delade ljuft och ledt; Hon kan skaffa mycket
som jag icke kan; och likadant är förhållandet
med mig.:.
— Åh! det är ni som betalar alltsammans! . : :
Den sorgen var hårdare än alla de andra:
— Så ni talar, John! I dag är ni vid rik-
tigt dåligt humör, må jag säga: Jag är visst
icke den som består annat än hvad jag sjelf
förbrukar; och om äfven så vore; har jag icke
rättighet att använda mina pengar; huru jag
vill och behagar? Jag frågar er: om jag lem-
nar Mary en penny och hon; med sia större
erfarenhet och klokhet; derför anskaffar lika
mycket som jag skulle få betala två pence för;
förlorar jag då något på; eller rättare är det
icke min skyldighet att dela med mig åt henne? ..
Men vi lemna detta ämne; låt mig i stället
tacka er för allt hvad ni gjorde för mig me-
dan jag var borta.
— Gjorde! utbrast han i bitter ton; det var
ju intet. Nu behöfva icke alla menniskor, med
hvilka jag då satte mig i beröring; längre undra
öfver hvarföre jag var så angelägen att åter-
finna er. Det var; så skola de hädanefter säga;
för att ni skulle föda min hustru.