för henne hvad som händt; då han träffades
af den omnämnda olyckan.
— Ja, sade Mary, visst gjorde John mycket
för er skull; fröken Bell, men det finns en
annan som icke gjort mindre. Ni kan ej tro
huru den gode; välvillige herr de :::
— Ha! Silence! Icke tala mera; utropade
fransmannen, i det han sprang upp från stolen;
der han suttit: Damer aldrig tänka på att de
göra onmdt då de prata. Madame! jag icke
mera anförtro en enda hemlighet åt er; om ni
förråda mig.
— Nå väl, mia herre; jag skall tiga, ehuru
jag icke förstår hvarföre ni vill hindra mig från
att tala om för fröken Bell; huru oändligt nitisk
ni varit i att.:. ja, ja, lika godt, jag säger
ingenting emedan jag lofvat vara tyst: Men
nu skola vi väl ge fröken hennes saker; som
hona lemnade qvar i sin bostad, och som ni —
— Mon dieu! Är fred omöjlig mellan oss,
madame? Ni göra mig rasande ::: Jag skäm-
mes. Mademoiselles egendom lemna tillbaka i
henues hand och sedan intet mera tal om den
saken! Så synd; att madame Walton, som i
andra afeeenden är så chsrmant, skall hafva
en så vig tunga! Den gamla stora stad de
kalia Babel, måste hafva varit hela verldens
harem; hemmet för alla orientens qvinuor, att
döma efter den förbistring; sora.::
Herr de Coutance skrattade sjelf hjertligt
godt åt sitt skämt. Efter att ännu en stund
ha språkat med oss aflägsnade han sig.
Mary återställde då alla mig tillhöriga saker;
som funnits i min bostad och upplyste mig att
jag hade den hederlige fransmannen helt och
hållet att tacka för att jag icke förlorat dem;