för henne hvad som händt; då han träffades af den omnämnda olyckan. — Ja, sade Mary, visst gjorde John mycket för er skull; fröken Bell, men det finns en annan som icke gjort mindre. Ni kan ej tro huru den gode; välvillige herr de ::: — Ha! Silence! Icke tala mera; utropade fransmannen, i det han sprang upp från stolen; der han suttit: Damer aldrig tänka på att de göra onmdt då de prata. Madame! jag icke mera anförtro en enda hemlighet åt er; om ni förråda mig. — Nå väl, mia herre; jag skall tiga, ehuru jag icke förstår hvarföre ni vill hindra mig från att tala om för fröken Bell; huru oändligt nitisk ni varit i att.:. ja, ja, lika godt, jag säger ingenting emedan jag lofvat vara tyst: Men nu skola vi väl ge fröken hennes saker; som hona lemnade qvar i sin bostad, och som ni — — Mon dieu! Är fred omöjlig mellan oss, madame? Ni göra mig rasande ::: Jag skämmes. Mademoiselles egendom lemna tillbaka i henues hand och sedan intet mera tal om den saken! Så synd; att madame Walton, som i andra afeeenden är så chsrmant, skall hafva en så vig tunga! Den gamla stora stad de kalia Babel, måste hafva varit hela verldens harem; hemmet för alla orientens qvinuor, att döma efter den förbistring; sora.:: Herr de Coutance skrattade sjelf hjertligt godt åt sitt skämt. Efter att ännu en stund ha språkat med oss aflägsnade han sig. Mary återställde då alla mig tillhöriga saker; som funnits i min bostad och upplyste mig att jag hade den hederlige fransmannen helt och hållet att tacka för att jag icke förlorat dem;