SLÅGTEEJDEN E EN ARFTAGERSEAS SJELF-BIOGRAFL (Forts. från föreg. JF.) Brefvct var fråa herr Meredith och lydde sålunda: ,Bfter en hård strid med mig sjelf har jag beslutit att icke mera se er; ty skulle jag göra det och sålunda gifva vika för min själs brinnande åtrå, fruktar jag ait jag icke skulle ha mod att hålla den föresats som jag fattade vid åsynen af ert bittra lidande. Vi ha således träffats för sista gångon; såvida icke, hvilket jag ej vågar hoppas, ert bjertas tanke ändras och ni ger mig tillåtelse att komma till er. I sådant fall skulle jag, äfven om ert budskap huone mig vid jordens yttersta ända; ckynda till er och sedan tillbringa hela mitt lif under oupphörlig sträfvan att återgälda er godhet. Men detta vågar jag icke, bör jag icko hoppas. Jag inser nu, när det är försent, huru grymt jag behandlat er och att ni omöjligen kan för lita mig. Vi skilj.s således, och dessa ord, uttryck af den djupaste åager, äro de sista jag kommsr att ställa till er; Skulle de innebålla någonting som stöler er, så var öfverseende och förlåt mig, i betraktunde al den tortyr jag utstod, då jag skrcf dem: Om — det är med förtviflaa jag tänker på denna möjlighet — er vistelse i mitt hus skulle gifva anledniag till elakt förtal, om någon dödiig skulle med afseend3 derpå söka kasta en skugga öfver ert namn, så låt mig veta det, och lefvande eller död skall jag rättfärdiga er: Detta är icke