SLÅGTEEJDEN
E
EN ARFTAGERSEAS SJELF-BIOGRAFL
(Forts. från föreg. JF.)
Brefvct var fråa herr Meredith och lydde
sålunda:
,Bfter en hård strid med mig sjelf har jag
beslutit att icke mera se er; ty skulle jag göra
det och sålunda gifva vika för min själs brin-
nande åtrå, fruktar jag ait jag icke skulle ha
mod att hålla den föresats som jag fattade vid
åsynen af ert bittra lidande. Vi ha således
träffats för sista gångon; såvida icke, hvilket
jag ej vågar hoppas, ert bjertas tanke ändras
och ni ger mig tillåtelse att komma till er. I
sådant fall skulle jag, äfven om ert budskap
huone mig vid jordens yttersta ända; ckynda
till er och sedan tillbringa hela mitt lif under
oupphörlig sträfvan att återgälda er godhet.
Men detta vågar jag icke, bör jag icko hoppas.
Jag inser nu, när det är försent, huru grymt
jag behandlat er och att ni omöjligen kan för
lita mig. Vi skilj.s således, och dessa ord,
uttryck af den djupaste åager, äro de sista jag
kommsr att ställa till er; Skulle de innebålla
någonting som stöler er, så var öfverseende och
förlåt mig, i betraktunde al den tortyr jag ut-
stod, då jag skrcf dem: Om — det är med
förtviflaa jag tänker på denna möjlighet — er
vistelse i mitt hus skulle gifva anledniag till
elakt förtal, om någon dödiig skulle med af-
seend3 derpå söka kasta en skugga öfver ert
namn, så låt mig veta det, och lefvande eller
död skall jag rättfärdiga er: Detta är icke