Berättelse af Garibaldis generalstab om slaget vid Mentsna. Den tredje november kl. !, 1 uppbröt den kår af italienska frivilliga, som höll Monte Rotondo begatt, och marscherade vägen förbi Mentana åt Tivoli till, der alla de öfriga fördelningarne af de frivilliga trupper, hvilka befunno sig på det påfliga området, skulle samlas. General Garibaldi hade förutsett möjligheten af en sammanstötning med fienden under marschen och derför vidtagit alla bekhöfliga strategiska dispositioner för att möta en öfverrumpling. Förtruppen utgjordes af 1:sta bersaglieribataljonen, som skulle göra tjenst såsom betäckning på vår högra, för fienten utsatta flank. Vi voro inalles 5,000 man med 2 kanoner, tagna vid Monte-Rotondo. Förtruppen hade just passerat Mentana; då våra kunskapare underrättade generalen att de påfliga trupperna redan hade anfallit densamma. Generalen vidtog genast mått och steg för att möta anfallet. Då andra bataljonen frivillige samt andra och tredje bersaglieribataljonerna tillika med ett kompani Livorno-skyttar intogo ställning på de höjder, hvilka ligga en half fjerdingsväg från Mentana, mottogos de med en liflig eld från de fiendtliga jägarne och zuaverna. Men då ställningen framför Mentana icke befanns lämplig för ett godt försvar och då en stark rörelse på vår venster redan började förråda fiendens afsigt att afskära oss återtåget, upplöste sig de våras kedja i Mentana, der de intogo fästet och de andra byggnaderna under det att resten af Garibaldis stridskrafter drog sig öfver åt venster och uppställde sig bakom Mentana. Då angrepo, såsom man redan förutsett, tvenne kolonner zuaver och jägare byn framifrån och från venster, och inom få ögonblick lyckades de att tränga fram ända till de främsta husen. Ställningen blef kritisk; Mentana och vårt återtåg voro botade. General Garibaldi kommenderade ett bajonettanfall utefter hela linien, som ock utfördes på ett utmärkt sätt, och Mentana återtogs. Generalen ledde sjelf, från on höjd, elden från vårt artilleri. Segren tycktes redan luta åt vår sida och fienden förlorade alltmer terräng, då en ny och tätt sluten, fiendtlig linia visade sig på slagfältet. Det var friska bataljoner af Antibes-legionen, hvilka ankommo till förstärkning åt de vacklande bataljonerna, och hvilka med friska krafter angrepo vår venster ). Deras träffsäkra gevär och deras artilleri anställde ett starkt blodbad bland de våra, hvilka tappert försvarade terrängen fot för fot. Men att vinna seger tycktes numera icke möjligt. Deras antal öfverväldigade ost, bristen på ammunition förlamade oss. Vi hade bortskjutit våra 70 kanonskött. Det återstod endast att söka betäcka reträttlinien och hålla fienden på afstånad, att hejda honom i sin marsch och hindra honom från att uppnå den väg, som leder från Mentana till MonteRotondo. Detta lyckades, och återtåget till MonteRotondo verkställdes. General Garibaldi samlade dör alla sina krafter och ordnade dem för.att försvara ställningen och fästet. Fienden närmade sig ) Garibaldis stab hade ingen aning om att det var franska trupper.