— Ja, i vår säng — af ålder, sjukdom, men
icke så, som hon skulle dö; som, älskad, dyr-
kad och afgudad, likväl sträfvade emot. Hjertat
måste älska någon tid, innan maskarne kunna
göra anspråk på det; och hon, som, ehuru
bunden vid mig; likväl tillbakavisade min kär
lek skulle aldrig lefva för ätt lyckliggöfa en
annan:
— Jag visste det. Då inskränker sig frågan
helt simpelt till tiden. Antingen att, för att
undkomma er, dö nu genast eller att afvakta
en kommande och icke mindre viss död. Valet
är lätt; jag har gjort mitt.
— Hvilket?
— Att genast våga det värsta! Kärleken är
en blomma, vild och fri såsom himmelens vind,
och mäste under en tyranns ögon vissna bort.
Tusen gånger heldre dö nu, än framsläpa sitt
lif i de outhärdligaste qval och sedån dö —
på hvad sätt?
——
XXXIZ.
Kaappt hade jag yttrat dessa obetänksamme
ord, förr än jag ångrade att jag Iåtitdem und
falla mig; och skulle gerna, om det varit möj
ligt, hafva återkallat dem; men innan jag hanz
säga ett ord; kallade en häftig ringning hen
Meredith ut ur rummet.
Nu följde ett långt uppehåll, hvarunder jag
fick tid att öfverväga den plan, som så hastigt
upprunnit. i mitt siune, och undersöka möjlig
heten af. deöss framgång.
Äfven för mina ögon, som i allt sågo er
fara, voro utsigterna för mig att lyckas ganski
störa, Bå mycket jag än afskydde mitt fån