— — —— ———V — een
aflägsna, då hon, långt efter det jag ätit; dröjde
qvar i rummet, låtsande lägga i ordning hvad
gom redan förut var såsom sig borde.
Då jag alltjemt framhärdade i min tystnad,
svek henne slutligen tålamodet; och till min
stora tillfredsställelse lemnade hon rummet.
Jag tänkte ej på någon hvila eller att genom
sömnen stärka mina krafter och mitt mod, som
blifvit så hårdt pröfvade; utan gick upp och
ned i rammet; tills min utmattade kropp väg-
rade att lyda mitt oroliga sinne. Jag måste
derför en stund lägga mig på sängen och för-
söka hålla mig stilla — försöka att bereda mig
på den förskräckliga morgondagen; Men dessa
ansträngningar voro fruktlösa:
Sålunda förflöt natten; tills; då morgonen
inbröt; spåren af mitt nattvak och den oro som
förorsakat min sömnlöshet; voro så synbarliga;
att qvinnan, då hon infann sig för att erbjuda
mig sin bjelp vid toaletten — jag hade ju icke
klädt af mig — oroad och förvånad frågade
mig om jag var sjuk; hvarvid hon ådagalade
så mycken ledsnad och sådant deltsgande; att
jag nästan öfvervann min motvilja och kände
mig benägen attbedja henne hjelpa mig. Men
i detsamma jag ville öppna munnen; betrak-
tade jag med forskande blickar hennes ansigte
och såg i dess grå ögon ett lömskt uttryck;
som vederlade hennes välvilliga ord: Jag
vände mig derför utan att säga ett ord bort;
öfvertygad om att hon; vare sig af vinningslyst-
nad eller tillgifvenhet; troget tjenade herr M:-
redith,
Jag vet icke huru det kom sig; att denna
öfvertygelse plågade mig så mycket; ty jag
hade ingen anlödning att förmoda; att en usel