— — —— ———V — een aflägsna, då hon, långt efter det jag ätit; dröjde qvar i rummet, låtsande lägga i ordning hvad gom redan förut var såsom sig borde. Då jag alltjemt framhärdade i min tystnad, svek henne slutligen tålamodet; och till min stora tillfredsställelse lemnade hon rummet. Jag tänkte ej på någon hvila eller att genom sömnen stärka mina krafter och mitt mod, som blifvit så hårdt pröfvade; utan gick upp och ned i rammet; tills min utmattade kropp vägrade att lyda mitt oroliga sinne. Jag måste derför en stund lägga mig på sängen och försöka hålla mig stilla — försöka att bereda mig på den förskräckliga morgondagen; Men dessa ansträngningar voro fruktlösa: Sålunda förflöt natten; tills; då morgonen inbröt; spåren af mitt nattvak och den oro som förorsakat min sömnlöshet; voro så synbarliga; att qvinnan, då hon infann sig för att erbjuda mig sin bjelp vid toaletten — jag hade ju icke klädt af mig — oroad och förvånad frågade mig om jag var sjuk; hvarvid hon ådagalade så mycken ledsnad och sådant deltsgande; att jag nästan öfvervann min motvilja och kände mig benägen attbedja henne hjelpa mig. Men i detsamma jag ville öppna munnen; betraktade jag med forskande blickar hennes ansigte och såg i dess grå ögon ett lömskt uttryck; som vederlade hennes välvilliga ord: Jag vände mig derför utan att säga ett ord bort; öfvertygad om att hon; vare sig af vinningslystnad eller tillgifvenhet; troget tjenade herr M:redith, Jag vet icke huru det kom sig; att denna öfvertygelse plågade mig så mycket; ty jag hade ingen anlödning att förmoda; att en usel