skurks tjenare för mig skulle kunna känna nå-
got deltagande; den gjorde det i alla fall, och
medvetandet om att jag var instängd, omgif-
ven af personer; för hvilka heder och redlighet
voro chimärer, och hvilka skulle åtlyda sin
husbondes skamliga befallningar; smärtade mig
djupt:
Timma efter timma betraktande den blå som-
marhimlen — som; ljus och ren såsom en en-
gels klädnad; utbredde sig så långt mitt sorgsna
och matta öga kunde nå — huru afundades
jag icke de lyckliga foglarne, hvilka fritt flögo
fram och tillbaka under det blå hvalfvet; och
bur längtade jag icke att någon; såsom föerna
i barnsagorna; skulle komma och föra ett bud-
skap till dessa mina verkliga vänner; hvilkas
hjertan jag visste voro nästan brustna af sorg
och förtviflan; och som; om de endast kunnat
gissa i hvems våld jag befann mig; skulle för
att befria mig hafva upprört himmel och jord!
Men mina förhoppningar och min längtan
voro förgäfves; Ingen fogel eller fe kom för
att trösta mig och slutligen nalkades den för
mitt möte med herr Meredith bestämda timman.
Så lugnt som jag kunde; och medvetandet
om att jag var ensam; att jag ej vid min sida
hade en enda vän, som kunde trösta eler
styrka mig; att jag ensam måste kämpa för
mig sjelf; bidrog att stålsätta mig; beredde jag
mig att möta min fiende; i det jag ordnade
mitt hår och min klädnad, så att mitt yttre
ej skulle kunna förråda den oro och hjelplös-
het jag inom mig kände: Jag har alltid ansett
att brottslingar alltid äro fega, och att köld
och sjelfbeherrskning mer än hvarje annat va-
pen bringa dem ur fattningen; och beslöt der-