SLÄGTFEJDEN EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. JF.) Ett ögonblick stod jag förstummad af förvåning och vrede öfver denna oförskämdhet och grofva förolämpning, och; missförstående min tystnäd; närmade han sig mig och ville fatta min hand; Men i samma stund återvann jag min fulla bexinniog och utropade, ryggande tillbaka: i — Är det möjligt att jag hört rätt; och har ni kunnat våga tilltala mig på ett sådant sätt? Hvilken låg usling ni är! Tiggaren skulle rodna öfver att Vara er kamrat! Ni gifta er med mig! — detta äktenskap skulle till på köpet för mig vara en heder! Det skulle för er vara en välgerning; om man kunde anse er vara en galning: — Akta er! utropade han med hväsande röst; i det hans ögon gnistrade af raseri, akta er; eller ni ekall måhända inom en timma önska att ni sjelf vore galen! Jag vill ej längre fördraga detta! — Så återgif mig då friheten! — Aldrig! — Då vill jag sjelf befria mig. — Ni skall finna försöket mindre läst än ni tror: Inom dessa murar; hvilka afstänga er ifrån den öfriga verlden; är hvarje lefvande varelse i min tjenst. — Möjligt; men jag har i min en mäktigare vän; en som ni hvarken kan muta eller skada: Han skrattade öfvermodigt. i