så helsosamma ::: Men; så jag pratar, det gör visst något fill saken, då de placeras utanpå klädmingen. — Så, nog uu för denna gång, bästa herr Y:;..; säg mig bara i allmänhes något nytt: — 8å ledsamt att jag icke kan gifva fröken några riktigt färska saker. De; som fröken här sett, är verkligen det eistos Man begagsar mycket underklädningen skotskt, rutig till enfärgad eller svart öfverklädning. — Ab, det är ganmalt redan: — Säg inte det, bästa fröken; — Hattarne blifva som förr snå och kokeits, men om kylar villtager får man visst begsgna en slags kepuschong till kappan, att kasta öfver hufvudet eadsn hatten är påtagen. — Inte begagnas det i Paris? — Jo, min själ, madurae Ruymoad bar funrit upp det; mena isga modeiler äro ännu anlända. — Det skall jag nämna för mamir, som har fluss, mea ändå vill gå i sin lilla hatt, emedan den är modern. — Nå, bvilken drägt väljer min nådiga? — Jag vet icke om... — Åh, för all dölj, någon faller bstämd: i smaken. — Men... — Något nytt, fröken. Vi få den allra vackraste eftersommar uu i november. Icke allenast almanachan, utan äfven vamle Björn, fröken vet, har sagt mig det; och jag är verkligen förtjust deröfver ; ;: nota bene för de unga damernas skull. — Tror ni då säkert aw det blir vackert väder nu en tid? — Ja, som på raig sjall. — Då tror jag, att jag tager det gråa sidenet med spetsarne. Men var bara inte dyr. — Åck; när är jag dyr... vi komma ju all tid så bra öfverens. — Farväl, herr Y.:: — Mjukaste... ödmjukaste tjenare, min fröken. Och fröken trippade hem, giad öfver handeln; underrättelserna, moderna, och i syanerhet den af herr Y... utlofvade vackra väderieken. Sidenet, garnityret och hr Y:s underrättelser lemnades åt mamsell X.; com syr åt halfva köfvet och som lofvade klädningen färdig till a öfvermorgona, Öivermorgonen kom och med den klädnivgen — likväl sent på qvällen. Fröken invaggas under natten iljufliga dröm-mar, hur morgondagens sol skall swråla på den nya toiletten, hvilken afund den skall väcka; — ack han är bra snäll den herr Y.:: Morgondagen kom, — men morgousolen sågs icke till.;. I stället låg en djup swödrifva på taket midt emot, och ett styggt yrväder for hvinande fram derute. Fröken tittade upp, först med ena och sedan med andra ögat; Till slut, och för att riktigt öfvertyga eig om verkligheten, såg hon med båda på en gång, och de sågo ganska bistra nt; Almansechan, Björna, allt kunde narras, — men herr LX... — — I skinnbottiner och dito kappa, jemie paraply, skyndar hon under dagens lopp till den olycksalige kramhandlaren. — Hur har ni icke bedragit mig, min herre, började den förbittrade sköna ::. — Ack, min Gud! — svarade herr Y:.. lugnt — menniskan spår, men Gud rår ; .. Men var lugn, fröken, inom 4 dagar ha vi vackert igen. — Det är bara en undanflykt, ett försök att släta ut ert fell — Hur han slätade, vete himlen; men försöket lyckades, trots snön, stormen och rusket. F. pr GV AT