så helsosamma ::: Men; så jag pratar, det gör
visst något fill saken, då de placeras utanpå
klädmingen.
— Så, nog uu för denna gång, bästa herr
Y:;..; säg mig bara i allmänhes något nytt:
— 8å ledsamt att jag icke kan gifva fröken
några riktigt färska saker. De; som fröken här
sett, är verkligen det eistos Man begagsar myc-
ket underklädningen skotskt, rutig till enfärgad
eller svart öfverklädning.
— Ab, det är ganmalt redan:
— Säg inte det, bästa fröken; — Hattarne blifva
som förr snå och kokeits, men om kylar vill-
tager får man visst begsgna en slags kepuschong
till kappan, att kasta öfver hufvudet eadsn hat-
ten är påtagen.
— Inte begagnas det i Paris?
— Jo, min själ, madurae Ruymoad bar fun-
rit upp det; mena isga modeiler äro ännu an-
lända.
— Det skall jag nämna för mamir, som har
fluss, mea ändå vill gå i sin lilla hatt, emedan
den är modern.
— Nå, bvilken drägt väljer min nådiga?
— Jag vet icke om...
— Åh, för all dölj, någon faller bstämd: i
smaken.
— Men...
— Något nytt, fröken. Vi få den allra vack-
raste eftersommar uu i november. Icke allenast
almanachan, utan äfven vamle Björn, fröken vet,
har sagt mig det; och jag är verkligen förtjust
deröfver ; ;: nota bene för de unga damernas
skull.
— Tror ni då säkert aw det blir vackert vä-
der nu en tid?
— Ja, som på raig sjall.
— Då tror jag, att jag tager det gråa sidenet
med spetsarne. Men var bara inte dyr.
— Åck; när är jag dyr... vi komma ju all
tid så bra öfverens.
— Farväl, herr Y.::
— Mjukaste... ödmjukaste tjenare, min
fröken.
Och fröken trippade hem, giad öfver handeln;
underrättelserna, moderna, och i syanerhet den
af herr Y... utlofvade vackra väderieken.
Sidenet, garnityret och hr Y:s underrättelser
lemnades åt mamsell X.; com syr åt halfva köf-
vet och som lofvade klädningen färdig till a
öfvermorgona,
Öivermorgonen kom och med den klädnivgen
— likväl sent på qvällen.
Fröken invaggas under natten iljufliga dröm--
mar, hur morgondagens sol skall swråla på den
nya toiletten, hvilken afund den skall väcka; —
ack han är bra snäll den herr Y.::
Morgondagen kom, — men morgousolen sågs
icke till.;. I stället låg en djup swödrifva på
taket midt emot, och ett styggt yrväder for hvi-
nande fram derute.
Fröken tittade upp, först med ena och sedan
med andra ögat; Till slut, och för att riktigt
öfvertyga eig om verkligheten, såg hon med båda
på en gång, och de sågo ganska bistra nt; Al-
mansechan, Björna, allt kunde narras, — men
herr LX... — —
I skinnbottiner och dito kappa, jemie para-
ply, skyndar hon under dagens lopp till den
olycksalige kramhandlaren.
— Hur har ni icke bedragit mig, min herre,
började den förbittrade sköna ::.
— Ack, min Gud! — svarade herr Y:..
lugnt — menniskan spår, men Gud rår ; .. Men
var lugn, fröken, inom 4 dagar ha vi vackert
igen.
— Det är bara en undanflykt, ett försök att
släta ut ert fell —
Hur han slätade, vete himlen; men försöket
lyckades, trots snön, stormen och rusket.
F.
pr GV AT