— Ahl sade herr de Coutance; som under vårt samtal stått vid fönstret och betraktat utsigten, ni hafva en superbe utsigt! Det riktigt göra ens hjerta godt att se. — Ja, fönstret är min enda tröst. Det första jag om morgonen gör, är att springa dit och se åt, om ingenting under natten förändrat rig, och påminna mig; hur det ser ut på landet. — Då ni icke älska denna grande riche place? — London? Nej, det är mig högst oangenämt. — Cest bon; men les mademoiselles icke allmänt göra det. D: tycka om att blifva beundrade och firade. Jag har tillfälle att sedet på opera. När herr Coutart:ce sade detta; mörknade hans panna, och i ögat lyste en hastig blixt. — Hvarje qvinna tycker; förmodar jag, mest om det lif hon bäst passär för. Sköna och förnäma fruntimmer föredraga: naturligtvis: ställen, der de; såsom ni sade;skunna blifva beundrade och firade; men en flibka ifrån landet är skygg och önskar derföre undvika dessa lysande palatser, der hon ej känner sig hommastadd och således icke kan glädja sig, och hvilka derföre icke för henne kunna hafva samma värde som för de andra; Ni bör derföre icke bedöma dem så strängt; herr de Coutance. — Non; jag dömer icke; jag hämnas. För närvarande samma hand förer fiolsttåken som förr förde svärdet; mais känslorna icke förändras. Den pauvre musicien ännu hafva så dana, och han hämnas i blod sin honneur! Häftigt slående sig för bröstet; vände: sig fransmannen om; lemnande oss i en ytterligundran öfver hvad han sagt; eller hvilken obemärkt sträng i hans inre åstadkommit ett så dant skärande ljud: