— Ahl sade herr de Coutance; som under
vårt samtal stått vid fönstret och betraktat ut-
sigten, ni hafva en superbe utsigt! Det riktigt
göra ens hjerta godt att se.
— Ja, fönstret är min enda tröst. Det första
jag om morgonen gör, är att springa dit och
se åt, om ingenting under natten förändrat rig,
och påminna mig; hur det ser ut på landet.
— Då ni icke älska denna grande riche place?
— London? Nej, det är mig högst oangenämt.
— Cest bon; men les mademoiselles icke
allmänt göra det. D: tycka om att blifva be-
undrade och firade. Jag har tillfälle att sedet
på opera.
När herr Coutart:ce sade detta; mörknade hans
panna, och i ögat lyste en hastig blixt.
— Hvarje qvinna tycker; förmodar jag, mest
om det lif hon bäst passär för. Sköna och
förnäma fruntimmer föredraga: naturligtvis: stäl-
len, der de; såsom ni sade;skunna blifva beun-
drade och firade; men en flibka ifrån landet är
skygg och önskar derföre undvika dessa lysande
palatser, der hon ej känner sig hommastadd
och således icke kan glädja sig, och hvilka der-
före icke för henne kunna hafva samma värde
som för de andra; Ni bör derföre icke bedöma
dem så strängt; herr de Coutance.
— Non; jag dömer icke; jag hämnas.
För närvarande samma hand förer fiolsttåken
som förr förde svärdet; mais känslorna icke
förändras. Den pauvre musicien ännu hafva så
dana, och han hämnas i blod sin honneur!
Häftigt slående sig för bröstet; vände: sig
fransmannen om; lemnande oss i en ytterligun-
dran öfver hvad han sagt; eller hvilken obe-
märkt sträng i hans inre åstadkommit ett så
dant skärande ljud: