— Haru? med er röst, mademoiselle! Om
les saints vilvit mig en sådan stor skatt, sg
aldrig skulle vara så misgrable som jag uu är.
— Ack, herr de Coutence, om ni vore min
domare, hade jeg ingenting att frukta; men
jag är rädd awvt andra ej skola vara så öfver-
seende som ni. ,
— Herr de Ooutance har rätt, inföll Jokn
allvarligt, att beständigt ifråa morgon till qväll
hänga öfver sybordet skall slutligen lägga er i
grafven. Om jag derföre får säga min mening,
så råder jag er att annonsera ännu en gång:
— Ja; gör det, sade Mary bedjande; Herr
de Coutanee skall nog hjelpa er såsom förra
gången:
— Välan då, jag kan ej hålla ut mot er
alla, fastän jag ej har något hopp om fram-
gång.
— Vänta litet med er dom; jag hafva stora
förhoppniogar; se i framtiden de vackraste
syner.
o-- Gud gifve att de måtte förverkligas, men
till dess, måste ni tillåta mig att fortfara med
min nuvarande sysselsättning. Huru mycket jag
än framdeleas kan komma att förakta den; är
jag för närvarande glad, att jag har något att
göra, och anser det för en dårskap att öfver-
gifva den förr än jag fått någonting bättre.
Jag vill derföre, herr de Coutance, så mycket
som möjligt är, tillsluta mina ögon för edra
lockende syner och i stället fästa dem på mitt
kandarbete.
Så gjorde jag också och gick hvarjedsg ned
till sömmerskan och arbetade hos henne så
flitigt; som om jag ej haft någon annan äre-
lystnad än att cy klädningar och volanger:
Forte)