hvad som fattas er, så kan ni måhända få an-
ställning der jag är.
— Jag tackar er och skall komma ned i
morgon; och kunde jag genom er få arbete;
så vore jag er synnerligen tacksam derför:
De följande dagarne gick jag derföre ned
till sömmerskan, och ehuru Mary till en början
gjorde några invändningar, lugnade hon sig
slutligen; under det att jag kände mig allt
bättre till helsan och gladare till sinnes:
Då söndagen kom, fick jag främmande.
Mary kom till mig i sällskap med John och
herr de Coutance:
Asynen af de sednare var mig synnerligen
välkommen, och ehuru jag för fjörton dagar
sedan varit fullkomligt okunnig om deras till-
varo, helsade jag dem zu såsom gamla vän-
ner; hvilkas värde man långt för detta lärt sig
uppskatta, Att sammanträffa med John gladde
mig mycket, då jag nu fick tillfälle att tacka
honom för hans handlingssätt mot herr Mere-
dith och att fråga honom; om han vidare sett
eller hört af honom något.
— Ja; det var en hård dust. Men sådana
der junkrar blir man ej så lätt af med: Jag
har flera dagar träffat honom och hans betjent.
Man skulle naturligtvis hafva anledning att an-
taga; att det skulle vara hans största nöje att
få bryta nacken af mig, men han har i stället
sett högst förbindlig ut och kommit fram och
talat till mig; Han tror förmodligen. att han
skall kunna föra mig bakom ljuset; men jag
åter ej lura mig:
— Om jag ej behöfde frukta att icke blifva
upptäckt förr än ni förråder mig; så kunde jag
vara trygg: