— Ja, jas; det var ej derpå jag tänkte; men
betalnizgen är mycket ringa.
— Väl möjligt; det går ju i alla fall an
att försöka:
— Ja; och ni gör mix en stor tjenst.
— Desto bättre; jag skall komma.
Och dermed gick jag — dotterdotter till en
af Englands stoltaste män -— att förtjeaa mina
första :sex-pence såsom en fattig sömmerskas
biträde.
Säkerligen kunde isgen af Kennes egen sam-
hällskla:s — hungrande och utan tak öfver huf-
vudet — vara mera tåcksim än jag, ty utom
sjelfva utsigten att vinna anställning, hvar-
igenom jag — åtminstone tills något bättre er-
bjöd sig — kunde undgå att dö af hunger;
var den omständigheten; att jag fick någon
sysselsättning; för mig en tröst. Under arbe-
tet lyssnade jag till min kamrats upplysningar
och råd hur jag skulle göra; hennes prat om
sina kamrater på verkstaden; de goda och då-
liga tiderna för henne o, s. v., och de förtrol-
lande rösterna; som jag alltjemt hört i mitt
rum; tystnade för långa stunder:
XXXVI.
Jag var lyckligtvis en ganska händig söm-
merska; Mitt arbete fann derföre nåd inför
sömmerskans ögon; och när jag på aftonen skilj-
des ifrån henne; frågade hor mig tveksamt, om
jag ville komma tillbaka de följande dagarne i
veckan:
— Jag vet att betalningen är Hiten; sade
hon vänligt; men ni tycks gerna vilja arbeta;
och omm ni behöfver arbete och nu söker lära