aen ingen annan; Lotterlet har vunnit allt större och större förtroende samt blifvit i hög rad nyttigt för den svenska industrien; hvilket synes deraf, att det t. ex. år 1866 afsatte industri-alster af alla slag för en summa af 57,093 rär. Många handtverkare hafva derigenom blifvit bjelpta och konstfärdigheten har blifvit uppdrifven, emedan lotteriet icke inköper andra; än väl arbetade varor: Och någon klagan har icke från något håll försports mot lotteriet; som samvetsgrannt fallgjort sina åligganden. Detta allt oaktadt; hotas den ifrågavarande nyttiga anstalten på ett för dess bestånd och verksamhet i hög grad betänkligt sätt derigenom, att, såsom tillförene blifvit i denna tidning berättadt, regeringen har för afsigt att ändra de af konungens befallningshatvande fastställda stadgarne sålunda, att anstaltens loitsedlar icke skulle få försäljas utanför gränserna af Malmöhus län. Om detta sker, kan lotteriet, som i Stockholm och Göteborg haft måhända sina festa kunder; icke bära sig i det välgörande syfte, för hvilket det blifvit inrättadt. Följderna häraf skola troligen blifva, att handtverkarnes i Malmö betryckta ställning väsendtligen förvärras och sannolikt slutar med fullständig ruin; — att konstfärdigheten; som af lotteriet haft uppmuntran, kommer att sakna densamma och derpå blifva lidande — samt att de danska industrilotterierna åter komma att öfversvämma Skåne med sina lottsedlar och för dem draga penningar ur landet. Intetdera kan regeringen vilja; men hvad den vill är omöjligt att inse. Ty icke kan det vara ruinerande eller skadligt för någon; att spela på Malmö induastri-lotteri, då dess lotter till alla dragningarne under ett helt år kosta endast 10 rdr, som dertill erlägges ismå belopp, t. ex: till första dragningen med 50 öre. Och om det vore ruinerande eller skadligt för någon spelande, som bor utanför Malmöhus läns gräns; så vore det naturligtvis äfven så för dem; som bo inom samma gräns, i hvilket fall lotteriet borde helt och hållet förbjudas. Men en dylik förmynderskaps-åtgärd vore; lika litet som den af regeringen nu tillämnade, öfverensstämmande med vår tids liberala åsigter; hvilka regeringen i så mycket gjort till sina egna. Den skulle icke heller motsvara sitt ändamål; lika litet som afsigten vunnits med kongl: förordningen den 21 mars 1844 med förbud mot försäljning af lottsedlar för utländska lotteriers räkning: I denna förordning är det förbjudet, vid böter från 10 till 500 rdr bko, att här i landet, för egen eller annans räkning, utbjuda eller afyttra dylika lottsedlar, och af dessa höga böter skall hälften tillfalla angifvaren; genom hvilket retmedel lagstiftaren naturligtvis förmenat sig skola kunna lätteligen komma åt att hårdt bestraffa lagbrytare i förevarande afseeude och derigenom skaffa lydnad för lagen. Men detta har, som hvar man vet, icke lyckats, utan landet öfversvämmasaf tyska lotieri-sedlar; för hvilka mycket penningar utgå ur landet. Men om iden ifrågavarande förmynderskapsåtgärden icke kan motsvara sitt ändamål, så skall den helt visst framkalla ytterligare åaidosättande, än det, som redan äger rum, at den ofvannämnda förordningen; hvilket blefve demoraliserande: När nu till detia allt kommer; att den ekonomiska ställningen i landet är i allmänhet så betryckt,; att hvarje lofligt tillfälle till försörjning bör lemnas öppet för landets invånare och icke hindras genom inskränkningar, som icke af någon eller något blifvit påkallade, så våga vi tro, att det vora skadligt och felaktigt; om kongl. maj:t inskränkte de rättigheter, som hans befallningshafvande gifvit Malmö industri-lotteri och icke blifvit af någon öfverklagade eller äro för någon förnärmande, äfvensom att en sådan regeriagsåtgärd vore oförskyldt nedsättande för samaa befallningsbafvandes anssorkde, om hvars uppehållande klokheten borde bjuda regeriagen att vara särdeles angelägen: LS ke mm KH AA MM HH fe Ai Ani RAI ta I tri AFAR nd