Samtal mellan general Cialdini
och Garibaldi.
Såsom redan är bekant, var Garibaldi i Flo:
rens. den 22 oktober och höll ett tal från hotell
Bonicani till den församlade menigheten. Gene-
ral Cialdini; som då hade i uppdrag att bilda
en ny minister; gjorde honom ett besök i säll-
skap med Crispi, för att förmå honom återkalla
de frivilliga; g2om inträngt i Kyrkostaten.
Emellan de två generalerna uppstod vid detta
tillfälle ett samtal, som Crispi bevittnade och
af hvilket han sedan icke gjort någon hemlig-
het: — Cialdini upplyste Garibaldi, att franska
regeringen vore villig afstå från all intervention
samt lofvat att den romerska frågan skulle blifva
löst helt och hållet i öfverensstämmelse med
Italiens. önskningar; så vida friskarorna lemnade
det påfliga området — eljest måste Frankrike
interveners, hvilket Italien omöjligen kunde för-
hindra medelst ett krig, hvarpå det i alla fall
icke alls var beredt.
Garibaldi lärer ha svarat härtill:
— General, jag har: goda skäl att icke tro
på hvad en Bonaparte lofvar och atticke frukta
hans inblandning. Säg ni åt konungen, att han
anförtror mig befälet öfver de 35 å 40-tusen
man; som stå vid romerska gränsen; Jag skall
förena minoa frivilliga med denna styrka; och
inom 48 timmar äro vi herrar öfver Rom och
Civitez-Vecchia. Sedan må fransmännen komma;
de skola bli mottagna på tillbörligt vis.
Då Cialdini invände att detta förslag icke gerna
lät sig utföras, återtog Garibaldi:
— Jag förstår ... Ni menar att jag icke är
någon officiell general sådan som ni andra :::
Det gör ingenting .:. Ofvertag ni kommandot
öfver trupperna; jag skall med min barfota bri-
gad sf frivilliga ställa mig under ert befäl, och
så marschera vi tillsammans mot Rom. Ni har
kanske icke hört att äfven jag kan lyda; fråga
Lamarmora derom, så får ni veta hurudan jag är:
— Allt detta är omöjligt; svarade Cialdini.
— Nåväl, så låtom oss då gå hvar och en
den väg ödet anvisar oss, fortfor Garibaldi:
Gif ni vika för fransmännen; buga eder för en
Bonapartes skrämskott eller tro på hans ord;
allteftersora ni behagar: — Min väg är en an-
nan; en annan min tro, ett annat mitt kall:
Detta förer mig till Rom; jag måste dit med
mina barn; Träffar mig den kula under Roms