uppförande någonting som öfvertygade mig om
att han icke var en vanlig person:
För att döma efter linierna i hans ansigte
och några grå strån ibland hans hår; borde han
hafva passerat fyratiotalet;. men i hans öga lå-
gade ännu ungdomens eld; förmildrad af erfa-
renheten men ej utsläckt af årens köld:
Hans panna var ej fårad af åren, eburu sorg
och bekymmer der lemnat spår efter sig; och
omkring hans mun spelade samraa varma; god-
bjertade leende; hvilket förskönat hans barn-
dom. I hans sätt låg en viss värdighet; hvil-
ken, såsom John sade; höll den närgångne till-
baka; men likväl låg i hela hans uppträdande
en sådan vänlighet och ett sådant behag; att
ingen kunde motstå honom.
— Ni hafva gjort mig stor ära, mademoiselle;
sade han, det är icke ofta jag kunna tjena nå-
gon; och den gode Jeans och Maries vän all-
tid hafva att räkna på mina tjenster.
— Ni är alltför god, min herre.
— Non, non! Det vara ni som är god. Vara
vän till fattiga musicien; taga honom emot hem-
ma, uppsöka le pauvre resenär! Ah; ma foil
den heliga Marie belöna er!
Kämpande med sin rörelse lemnade frans-
mannen rummet,
XEXIL
En stund härefter sågo vi till vår stora för-
våning utanför porten en droska starna, John
hoppar ur; och skyada uppför trappan. Då
haa kom in i rummet, utropade Mary; som
sprang honom till mötes:
— Hvad står på? Hvad är det; John?