Bomerska frågan. Uppresningen i Rom: Från den påfliga och napoleonska sidan kar Man sökt framställa uppresningen i Rom den 22 okt. tåsom ett försök af några Garibaldister; i hvilket Roms egna invånare ej skulle ha deltagit. jAtt detta är osant framgår af nedanstående berättelse om denna händelse: Under natten till den 21 oktober blefvo telegraftrådarne utomkring Rom förstörda. Ingen kände orsaken härtill; man förmodade att garibaldisterna, som redan ströfvade omkring i trakten, voro skulden dertill. Den 22 på morgonen erfor man att de olitiska fångarne (hvilkas frigifvande regeringen ruktade) under loppet af natten blifvit transporterade till Civita Vecchia. Denna nyhet väckte den största harm hos åtskilliga familjer, af hvilka vissa medlemmar befunno sig bland fångarne. Klockan mellan 5 och 6 på aftönen satte regeringen alla sina stridskrafter i rörelse. Kapitolium och dess omgifning, Colonna-torget, Monte Pincio och för öfrigt alla strategiska punkter i staden blefvo besatta. De offentliga promenadplatserna blefvo afstängda och man vägrade stadens invånare att begagna dem. Dessa ovanliga åtgärder kunde icke annat än framkalla en kollision. Klockan omkring 7 hörde man på flera ställen inom staden böss-skott afskjutas. I ett nu utbredde sig rörelsen. Hopar af menniskor sprungo ursinniga upp mot Capitolium, fordrande vapen och anförare. Skildtvakterne utanför Capitolium anföllos; men de påfliga trupperna gjorde ett starkt motstånd. Striden var lifligast på Campo Vaccino (i midten af Rom) och på trappan till Ara Coeli. Det obeväpnade folket nödgades draga sig tillbaka och lemnade flera döda och sårade på platsen, På Colonna-torget angrep folket vakten och besegrade denna; men straxt derefter anryckte förstärkning, hvarvid de upproriska blefvo öfvermannade och måste taga till flykten. Vid Serristorikasernen och i Borgo gick det bättre för dem. Kasernen blef medelst krut sprängd iluften. Antalet af de döda kan ännu omöjligen uppgifvas; kl. 8 på morgonen den 23 voro 50 döda zuaver uppgräfna. Äfven vid Porta del Popolo var striden häftig; flera gensdarmer stupade och många sårades; vapen togos från dem för att dermed väpna folket. Härunder försökte 7 å 800 ynglingar, de flesta Romare, bemäktiga sig Popolo-porten. Men betydliga truppmassor kommo och trängde dem ned emot floden, till följd hvaraf 200 bland dem togos till fånga. De vapen, hvilka voro bestämda för de upproriska, lära förvarats utanför staden och meningen skall ha varit att ae skulle dit införas på aftonen. Regerinen hade emellertid kommit underfund med hvar e höllos gömda, och kl. 3 på eftermiddagen den 22 omringades huset af en afdelning zuaver och karabinierer. Da flesta personer som befunno sig i huset blefvo dödade, sedan de likväl tappert försvarat sig, och de öfriga togos till fånga. De påfliga bemäktigade sig alla vapnen. Efter allt detta förtfar ändock upproret, och alla påstå att hvad som redan skett blott är att anse som en början till hvad komma skall. Till detyttre är Rom lugnt, men gnistan glimmar under askan, och i hvarje ansigte står förbittring och hämdlust att läsa. Topografiska uppgifter angående Rom. Den eviga staden; omgilven af en ringwur och befästad, är belägen på båda sidor om Tiber-floden, den vestra och den östra: På högra (vestra) sidan om Tibern, ligga Vaticanen, fästvingen S:t Angelo och berget Gianicolo, hvilket nästan helt och hållet betäckes af tvänne stora palatser, Spada och Corsini; — hela denna del utgör det s. k. Trastevere-qvartleret. I norr, vid sjelfva Vaticanen, ligger Pertusa porten och i söder, åt Tibern till, Portese-porten. Emellan dessa portar ligger S. Pancrazio-porten. Staden i inekränktare bemärkelse är belägen på Tiberns venstra (östra) strand. Här märka vi på norra sidan Porta (porten) del Popolo; i närheten af hvilken ligga Popolo-torget och den stora gatan Corso, som leder in till midten af staden; vidare Borghese-palatset nära intill stadsmuren, Pincio-berget och Pinciana-porien; Salaraporten samt Pia-porten, hvarifrån gatan Porta Pia förer till Qvirinaleler Monte Cavallotorget. Om man följer stadsmuren från Pia-porten kommer man; efter att ha passerat Pretsrianska fältet; till S. Lorenzo-porten. På stadens östra sida ligger vidare Maggiore-porten; och på den södra ha vi Giovanni-porten, belägen helt nära kyrkan S; Giovanni in Laterano, hvarifrån gatan