Ett landtbruk enligt den gamla
goda tidenu sed.
På hr Alb, Bonniers förlag utkommer häftevis
ett praktverk öfver Svenska Herregårdar, Slott
och Borgan,. Första serien omfattar Herregår-
dar och Slott uti Södermanland: Teckningsrnae
äro utförda af den talavgfolle dansken Richardt
och tryckta hos Tegner Kitterdori i Köpen
hamn. Texten är af d:r Olof Eneroth. Den
är ett stycke bidrag af stort värde till Sverges
odlingshistoria, och den för vårt lands andliga
och materiella utveckling, för folkskolan såväl
som för den ädlare landtmanna-ekonomien så
varmt och upplyst nitälskande författsren har
med detta nya verk förvärfvat ett nytt anspråk
på allmön erkänsla:
Vi tillåta oss att ur hans skildringar bemta
ett stycke som framställer en ganska ovanlig
bild: ett landtbruk, stående ännu nästan på
samma ståndpunkt som för. ett eller tvåhundra
år sedan; och dette några få mil från hufvud:
staden och i hjertat af Sverge. Det är Julita
gård i Södermanland... Den har sedan tvåhur-
dra år tillhört slägten Palbitzty, hvars siste
manlige medlew vid sin död — 3851 — öf-
verenskom med sin bustru, den ännu lefvande
vördnadsyärds friherrinnan Beata Eleonora von
Palbitzky, född von Ungern Sternberg, att hon
aldrig skulle ändra någos i systemet — en
öfverenskommelse som hon ock i alla väsendt-
liga punkter i förhållande till de underbafvande
troget hållit:
Författsren berättar:
Julita gård är helt säkert mellersta Sverges
mest forngammalt patriarkaliska gård för när-
varande. Husbondfolket utgör en familj med
sina underhafvande; lefvanda i det raest oin-
skränkta förtroende å ömse sidor. Det är pa-
triarkalismen i sitt mest utbildade och dertill,
i många fall; vackraste skick. Några koptrakt
komma sålunda ej i fråga. Komma de urder-
Jbafvande i skuld . vid gården -— och huru lätt
händer icke sådant der, hvarest de underhaf-
vende. aldrig ha med någon avnan att göra än
uned hufvudgården der de aldrig beta!a och al
drig betalas med kontant och der de sålunda
aldrig kunna göra affärer annat än med us
bordfolket? — så . afskrifves den af dea goda
matmodren ungefär såsom barn i en femilj få
sina skulder afskrifna; om de råkat görs några.
— Arbetet går sin garala gång. Gårdsfogacn
meddelar på kyrkovadlen om söndagarne arbete
ordningen för veckan och :karfstockarne genowmw-
gås vid veckans eller månadens slut, och dermed
är den saken klar, - Dör en bonde eller torpare,
så efterträdes. han utan vidare af son eller måg
eller annan närskyld; — Födes ett barn på godset,
så äro husbonden och hans hustru sjeliskrifna
fadrar och alla barn på Julitagodset heta också
Mats eller Beata ef.er cem: — Sjuknar någon
på godset; — den gamla friherrinnan måste ge-
nast dit. Gifter sig någon; — det är åter hon;
som skall vara med,. och det är hon, som be-
står den förnämsta bröllopsgåfvan. Har man
ystning; — det är hos, som skall hvafra ost-
kakan. Skall man köpa sig en ko eilet en häst,
— det är höv; söm först skall rådfrågas, och
räcka penningarae ej till, så..: bvem skulle
förskottera om icke hon? Behöfver manirepa-
rera stugan litet, -— det är hon; som skall se
efter, hvad som fordras, och som skall släppa
till hvad som behöfrves. Har mor i Källdalen
väft en väf, — det är friberrinnao; som först
skall se den och approbera den. Så iallt, De
fem lederna af Palbitzkyslägten hafva lefvat oci
dött med lika många leder på hvarje uaderly-
dande gård och torp på det sättet tiderna ige-
nom. De hafva samma växt och deälska hvar-
andra, som vore de alla en enda slägt; Detär
patriarkalismens vackraste sida: .
Den nuvarande åttioåriga frun på Julita har
det så än i dag. Snart går hon ur tiden; och
stor sorg blir det då i hvarje koja på det gemla
Julitagodset. Men sagen om den gamla goda
frun lefver nog länge der, och lävge skola de
gamla goda tiderna saknas, sedan inom kort
den nya tiden med alla dess väntade stora för-
sSndringar brutit in öfver hennes graf.