Ett landtbruk enligt den gamla goda tidenu sed. På hr Alb, Bonniers förlag utkommer häftevis ett praktverk öfver Svenska Herregårdar, Slott och Borgan,. Första serien omfattar Herregårdar och Slott uti Södermanland: Teckningsrnae äro utförda af den talavgfolle dansken Richardt och tryckta hos Tegner Kitterdori i Köpen hamn. Texten är af d:r Olof Eneroth. Den är ett stycke bidrag af stort värde till Sverges odlingshistoria, och den för vårt lands andliga och materiella utveckling, för folkskolan såväl som för den ädlare landtmanna-ekonomien så varmt och upplyst nitälskande författsren har med detta nya verk förvärfvat ett nytt anspråk på allmön erkänsla: Vi tillåta oss att ur hans skildringar bemta ett stycke som framställer en ganska ovanlig bild: ett landtbruk, stående ännu nästan på samma ståndpunkt som för. ett eller tvåhundra år sedan; och dette några få mil från hufvud: staden och i hjertat af Sverge. Det är Julita gård i Södermanland... Den har sedan tvåhurdra år tillhört slägten Palbitzty, hvars siste manlige medlew vid sin död — 3851 — öfverenskom med sin bustru, den ännu lefvande vördnadsyärds friherrinnan Beata Eleonora von Palbitzky, född von Ungern Sternberg, att hon aldrig skulle ändra någos i systemet — en öfverenskommelse som hon ock i alla väsendtliga punkter i förhållande till de underbafvande troget hållit: Författsren berättar: Julita gård är helt säkert mellersta Sverges mest forngammalt patriarkaliska gård för närvarande. Husbondfolket utgör en familj med sina underhafvande; lefvanda i det raest oinskränkta förtroende å ömse sidor. Det är patriarkalismen i sitt mest utbildade och dertill, i många fall; vackraste skick. Några koptrakt komma sålunda ej i fråga. Komma de urderJbafvande i skuld . vid gården -— och huru lätt händer icke sådant der, hvarest de underhafvende. aldrig ha med någon avnan att göra än uned hufvudgården der de aldrig beta!a och al drig betalas med kontant och der de sålunda aldrig kunna göra affärer annat än med us bordfolket? — så . afskrifves den af dea goda matmodren ungefär såsom barn i en femilj få sina skulder afskrifna; om de råkat görs några. — Arbetet går sin garala gång. Gårdsfogacn meddelar på kyrkovadlen om söndagarne arbete ordningen för veckan och :karfstockarne genowmwgås vid veckans eller månadens slut, och dermed är den saken klar, Dör en bonde eller torpare, så efterträdes. han utan vidare af son eller måg eller annan närskyld; — Födes ett barn på godset, så äro husbonden och hans hustru sjeliskrifna fadrar och alla barn på Julitagodset heta också Mats eller Beata ef.er cem: — Sjuknar någon på godset; — den gamla friherrinnan måste genast dit. Gifter sig någon; — det är åter hon; som skall vara med,. och det är hon, som består den förnämsta bröllopsgåfvan. Har man ystning; — det är hos, som skall hvafra ostkakan. Skall man köpa sig en ko eilet en häst, — det är höv; söm först skall rådfrågas, och räcka penningarae ej till, så..: bvem skulle förskottera om icke hon? Behöfver manireparera stugan litet, -— det är hon; som skall se efter, hvad som fordras, och som skall släppa till hvad som behöfrves. Har mor i Källdalen väft en väf, — det är friberrinnao; som först skall se den och approbera den. Så iallt, De fem lederna af Palbitzkyslägten hafva lefvat oci dött med lika många leder på hvarje uaderlydande gård och torp på det sättet tiderna igenom. De hafva samma växt och deälska hvarandra, som vore de alla en enda slägt; Detär patriarkalismens vackraste sida: . Den nuvarande åttioåriga frun på Julita har det så än i dag. Snart går hon ur tiden; och stor sorg blir det då i hvarje koja på det gemla Julitagodset. Men sagen om den gamla goda frun lefver nog länge der, och lävge skola de gamla goda tiderna saknas, sedan inom kort den nya tiden med alla dess väntade stora försSndringar brutit in öfver hennes graf.