EAA SNR RR rtettrttRREREEROEEENE
EEE Senaten enes
nare ansökningen ingafs derföre att delegarne er-
foro att det skulle asses lämpligare att bestäm-
melserna om aktiernas inlögande icke inrycktes i
Bolagsordningen, utan afgjordes genom en rtrivillig
öfverenskommelse, alldeles såsom nu skett; — och
då kongl. maj:ts resolution såsom skäl, hvarför fast-
ställelse å det förs: ing:foa förslaget vägrades, upp-
gifver icke det juridiskt vigtiga att aktiernas före-
slagna utlottning skulle synts kongl. maj:t olaglig,
utan allenast det ekonomiskt betänkliga att 2 och
4 83 stodo i strid sing emellan samt den 4 dess-
utom icke innehölls huru aktierna skul!e öfverlå-
tas och föranlsdde att bolagsstämmans majoritet
kunde på minoritetens bekostovad för sig behålla
hela bolagets vinst, så synes bäraf vara tydligt att
vid reso!utionens utfärdande såväl kontrasignanten
som regeringen ansågo aktiernas utlottning, ebvad
derom bestämdes i bolagsordniogen eller genom
särskildt bolagsstämmobeslut, icke i sig göra för-
slaget olagligt och således oförtjent af fasts:ällelse.
Redan förut hade högsta domstolen genom ut-
slag den 25 juli 1866 uppå åtal af stadsfiskal Suf-
versparre med fem röster mot två ansett ett af br
grefve Henning A. Taube tillernadt företag uuder
namn af Stenby jord- och tegelbruksaktiebolag hafva
varit i saknad af tillräckliga ekonomiska garantier
samt derföre dömt herr grefve Taube till bötesan-
avar såsom för lotteri. De af högsta domstolen så-
lunda framställda anmärkningar hafva blifvit efter-
lefvade i det pu med kongl. maj:ts sanktion för-
sedda bolaget. Följaktligen måste högsta domsto-
len, deregt den vill göra anspråk på ansee..de för
någon konseqvens, förklara ifrågavsrande med kongl.
meaj:ts sanktion och med ekonomiska garantier för-
sedda bolag vara ett lagligt bolag, hvars aktier
jemväl äro lagliga. Det är betecknande för rätt-
visan i vårt lund att i det förut omnämnda åtalet
mot herr grefve Taube hade polisdomstolen an-
sett företaget vara lagligt samt derföre frikänt ho-
vom. Kungl. Svea bofrätt fällde visserligen grefve
Taube till ansvar, men på så besynnerliga skäl att
deaamma af högsta domstolen helt och hållet under-
kändes. Uti högsta domstolen åter ansågo två af
dess ledamöter, herrar Wretman och Rabe, före-
taget vara lagligt, men fem ledamöter, herrar Hoff
stedt, Iggeström, Cramår, friherre Leubusen och
Adlercreutz, gansågo det vara olagligt. Det hade
således ganska väl kunnat inträffa att, liksom pu
en mängd jurister ingått i det med Kungl. Maj:ts
sanktion försedda bolaget, hade de två justitieråden
herrar Wretman och Rabe kuonat ingå i gretve
Taubes först tillernade, af dem för lagligt ansedda
bolag, och då hade det egna skädespelet inträffat
att dessa två justitieråd bade af sinz egna embets-
bröder blifvit dömda till lagbrytare.
För en nation är den politiska friheten af min-
dre betydelse än säkerheten i lagskipningen, der
det gäller menniskors lif, ära och egendom. Men
buru skail det vara i ett Jacd, der man lyckas för-
hindra tillstymmelsen till en advokat-kår; uti ett
sådant land kan ingen jurisprudenz utvecklas och
inga följdriktiga prejudikater erhållas. Stads-
fiskalen Silfversparre har alltjemt påstått att all
atlottning är ett lotteri. Då man bhäremot erinrat
hurusom hypoteksföreningars obligationer, jernvägs-
premie-oblizationer och utläpdska obligeuoner äro
ställda på utlottning och burusom en mängd af
Sverges städers obligationer älven äro ställda på
utlottning, dervid utlottnipgen afeer till och med
ttörre vinst på kapitalet, så vil hr Silfversparre
icke erkånva detta såsom några lagliga prejudika-
ter, utan ban påstår att alla dessa utlottniugar i
sjelfva verket åro stridande mot 1844 års förord-
ning angående lotteri, men förmenar tillika att
kungl. maj:t skulle meddselat dispens för öfverträ-
delse af lagen. Visserligen har man hört burusom
hans hbeligbet påfven i Rom plägat venom aflats-
krämare sälja syndernas förlåtelse för brott som
personer ämna begå och att detta aflatskrämeri
oftast slutat på det sättet att aflatskrämaren blifvit
både utplunvdrad och upptuktad, men att Sverges
regering skulle hafva ratt att meddela dispenu åt
korporationer eller enskilte personer för öfverträ-
delse af lagerne, det har man väl aldrig bört om-
talas förr än pu. Om såleder någon korporation
eller enskild person behöfde åtkomma andras egen-
domar eller begå någon sonpan slags öfverträådelse, så
skulle det, enligt hr Silfversparres åsigt, allenast
ådertill behöfvas att erbålla eu sådan kungl. dispens
eller fullmakt. — Det är på sådana besyonerliga
grunder som hr Silfversparre fotar sitt åtal. -— — —
Uti det nu åtslade bolaget består dess interims-
direktion, förutom undertecknad, äfvea af kovgl.
sekreteraren W. F. Dalmanv och krigsfiskalen ba-
ron Armfelt, grefve A. E. Wirsa och grefve Hen-
ning A. Taube. — Vidare hafva uti detta jemte ett
aunat tillärnadt bolag, benämdt Hassle-Säby aktie-
bolag och som inrättats efter alldeles enahanda
ztunder som Stenby jord- och tegelbruksakticbolag,
ingått västan alla ledamöter i riksdagens Jagut-
skott jemte en mängd framstående ledamöter ioom
riksdagens begge kamrar, äfvensom andra ansedda
personer inom samhället. — Utaf lagutskottets 1e-
damöter bafva sålunda i dessa bolag ingått hof-
rättsrådet J. Å Lemchen, bäradsböfdingarne A.
Rosenqvist, C. Hasselrot, A. M. Myctin, L. E. West-
blad, auditören Alfred Grenander och borgmästa-
ren J. A Bovin. Utaf riksdagens ledsmöter i öfrigt
hefva i företagen deltagit häradshöfdingen B. Hessle,
bre A. V. Uhr, Jocas Andersson i Häckenär, vu. A.
Larsson, 4. W. Chenon, E J Jansson och A. Sköld-
berg samt utaf andra ledsmöter i samhället gene-
ralmajoren baron C H. Leutusen, öfversten A. J.
Westfalt, landträntmästaren OC. E. Hedenstjerna m. fl.
Det förekommer säluvda att bolagsordvingen för l
Stenby jord- och tegelbruksaktiebolag blifvit af
kouvgl. maj:t i dess statsråd fastetälld efter skedd