EAA SNR RR rtettrttRREREEROEEENE EEE Senaten enes nare ansökningen ingafs derföre att delegarne erforo att det skulle asses lämpligare att bestämmelserna om aktiernas inlögande icke inrycktes i Bolagsordningen, utan afgjordes genom en rtrivillig öfverenskommelse, alldeles såsom nu skett; — och då kongl. maj:ts resolution såsom skäl, hvarför fastställelse å det förs: ing:foa förslaget vägrades, uppgifver icke det juridiskt vigtiga att aktiernas föreslagna utlottning skulle synts kongl. maj:t olaglig, utan allenast det ekonomiskt betänkliga att 2 och 4 83 stodo i strid sing emellan samt den 4 dessutom icke innehölls huru aktierna skul!e öfverlåtas och föranlsdde att bolagsstämmans majoritet kunde på minoritetens bekostovad för sig behålla hela bolagets vinst, så synes bäraf vara tydligt att vid reso!utionens utfärdande såväl kontrasignanten som regeringen ansågo aktiernas utlottning, ebvad derom bestämdes i bolagsordniogen eller genom särskildt bolagsstämmobeslut, icke i sig göra förslaget olagligt och således oförtjent af fasts:ällelse. Redan förut hade högsta domstolen genom utslag den 25 juli 1866 uppå åtal af stadsfiskal Sufversparre med fem röster mot två ansett ett af br grefve Henning A. Taube tillernadt företag uuder namn af Stenby jordoch tegelbruksaktiebolag hafva varit i saknad af tillräckliga ekonomiska garantier samt derföre dömt herr grefve Taube till bötesanavar såsom för lotteri. De af högsta domstolen sålunda framställda anmärkningar hafva blifvit efterlefvade i det pu med kongl. maj:ts sanktion försedda bolaget. Följaktligen måste högsta domstolen, deregt den vill göra anspråk på ansee..de för någon konseqvens, förklara ifrågavsrande med kongl. meaj:ts sanktion och med ekonomiska garantier försedda bolag vara ett lagligt bolag, hvars aktier jemväl äro lagliga. Det är betecknande för rättvisan i vårt lund att i det förut omnämnda åtalet mot herr grefve Taube hade polisdomstolen ansett företaget vara lagligt samt derföre frikänt hovom. Kungl. Svea bofrätt fällde visserligen grefve Taube till ansvar, men på så besynnerliga skäl att deaamma af högsta domstolen helt och hållet underkändes. Uti högsta domstolen åter ansågo två af dess ledamöter, herrar Wretman och Rabe, företaget vara lagligt, men fem ledamöter, herrar Hoff stedt, Iggeström, Cramår, friherre Leubusen och Adlercreutz, gansågo det vara olagligt. Det hade således ganska väl kunnat inträffa att, liksom pu en mängd jurister ingått i det med Kungl. Maj:ts sanktion försedda bolaget, hade de två justitieråden herrar Wretman och Rabe kuonat ingå i gretve Taubes först tillernade, af dem för lagligt ansedda bolag, och då hade det egna skädespelet inträffat att dessa två justitieråd bade af sinz egna embetsbröder blifvit dömda till lagbrytare. För en nation är den politiska friheten af mindre betydelse än säkerheten i lagskipningen, der det gäller menniskors lif, ära och egendom. Men buru skail det vara i ett Jacd, der man lyckas förhindra tillstymmelsen till en advokat-kår; uti ett sådant land kan ingen jurisprudenz utvecklas och inga följdriktiga prejudikater erhållas. Stadsfiskalen Silfversparre har alltjemt påstått att all atlottning är ett lotteri. Då man bhäremot erinrat hurusom hypoteksföreningars obligationer, jernvägspremie-oblizationer och utläpdska obligeuoner äro ställda på utlottning och burusom en mängd af Sverges städers obligationer älven äro ställda på utlottning, dervid utlottnipgen afeer till och med ttörre vinst på kapitalet, så vil hr Silfversparre icke erkånva detta såsom några lagliga prejudikater, utan ban påstår att alla dessa utlottniugar i sjelfva verket åro stridande mot 1844 års förordning angående lotteri, men förmenar tillika att kungl. maj:t skulle meddselat dispens för öfverträdelse af lagen. Visserligen har man hört burusom hans hbeligbet påfven i Rom plägat venom aflatskrämare sälja syndernas förlåtelse för brott som personer ämna begå och att detta aflatskrämeri oftast slutat på det sättet att aflatskrämaren blifvit både utplunvdrad och upptuktad, men att Sverges regering skulle hafva ratt att meddela dispenu åt korporationer eller enskilte personer för öfverträdelse af lagerne, det har man väl aldrig bört omtalas förr än pu. Om såleder någon korporation eller enskild person behöfde åtkomma andras egendomar eller begå någon sonpan slags öfverträådelse, så skulle det, enligt hr Silfversparres åsigt, allenast ådertill behöfvas att erbålla eu sådan kungl. dispens eller fullmakt. — Det är på sådana besyonerliga grunder som hr Silfversparre fotar sitt åtal. -— — — Uti det nu åtslade bolaget består dess interimsdirektion, förutom undertecknad, äfvea af kovgl. sekreteraren W. F. Dalmanv och krigsfiskalen baron Armfelt, grefve A. E. Wirsa och grefve Henning A. Taube. — Vidare hafva uti detta jemte ett aunat tillärnadt bolag, benämdt Hassle-Säby aktiebolag och som inrättats efter alldeles enahanda ztunder som Stenby jordoch tegelbruksakticbolag, ingått västan alla ledamöter i riksdagens Jagutskott jemte en mängd framstående ledamöter ioom riksdagens begge kamrar, äfvensom andra ansedda personer inom samhället. — Utaf lagutskottets 1edamöter bafva sålunda i dessa bolag ingått hofrättsrådet J. Å Lemchen, bäradsböfdingarne A. Rosenqvist, C. Hasselrot, A. M. Myctin, L. E. Westblad, auditören Alfred Grenander och borgmästaren J. A Bovin. Utaf riksdagens ledsmöter i öfrigt hefva i företagen deltagit häradshöfdingen B. Hessle, bre A. V. Uhr, Jocas Andersson i Häckenär, vu. A. Larsson, 4. W. Chenon, E J Jansson och A. Sköldberg samt utaf andra ledsmöter i samhället generalmajoren baron C H. Leutusen, öfversten A. J. Westfalt, landträntmästaren OC. E. Hedenstjerna m. fl. Det förekommer säluvda att bolagsordvingen för l Stenby jordoch tegelbruksaktiebolag blifvit af kouvgl. maj:t i dess statsråd fastetälld efter skedd