serade brefven. Sålunda öfversvämmas vårt lan af kuhessiska, österrikiska, ryska med flera län derr, obligationer, för att icke tala om lottsed la till alla möjliga utländska lotterier. Man skulle förmoda att statsmännen i vårt lant skulle baft sina ögon öppna för den förlust sor genom denna penningeutströmning tillskyndas Jan et. Men så har icke varit förbållandet, utan kär leken för allt utländskt har i detta likasom i mångs andra fall utgjort vårt lands olycka, så att vi nu efter mera än 50 års fred befinna 038 i en oerhörd utländsk skuld, åsamkad till inköp af utländsk jernvägsmateriel och allt möjligt annat som kunna! inom landet åstadkommas. . Redan för mera än 20år sedan ifrade biskop Agardh i presteståndet för inrättandet af ett iokemakt foudsystem, men då motsatte sig medelmåttorna, hvilka då likasom ru vanligen bilda piuraliten, allt hvad den genialiske mannen i detta afseende föreslog samt förmesade att tiden här!2: annu icke var inne. I stället fortgick man på den utländska skuldrättningens farliga bans, och under tiden uppväxte bankinrättningar som svampar för att suga till sig penningetillgångarne i landet. Följden härutaf har omsider blifvit att egendomarnes värde och afkastving i otrolig grad fallit samt större egendomar äro nästan osäljbara och måste af inteckvingshafvarpe öfvertagas. Det var under sådana förbållanden som Stenby Jordoch Tegelbruks-Aktiebolag bildades för att medelst association af emå kapitaler inköpa Stenby egendom samt genom dessa små kapitalers räntevinst göra egendomen till en skuldfri possession. Då det uti kongl. förordningen den 21 mars 1844 talas om iotteri, så måste dermed förstås ett sådant hasardspel, der somliga förlora sitt insatta kapital till större eller mindre del, under det andra vinna detsamma. Ett sådant företag åter, der alla blifvit tillförsäkrade att utfå sitt insatta kapital och tillräckliga garantier finnas för företagets bestånd, har aldrig någonsin, hvarken i vårt eller andra länder, ansetts utgöra ett hasardspel eller ett lotteri. Om flera personer satte sig ned till ett spel, som vore aå inräntadt att vid spelets slut alla skulle ovilkorligen återbekomma det insatta beloppet, så kunde icke heller detta anses för ett med böter förensdt basardspel, lika litet som om man för roskuli företogo sig att kasta tärningar. Derest ett företag skall anses för ett straffvärdt lotteri eller hasardspel, fordras dertöre ovilkorligen såsom redan nämndt är, att somliga blifva utaf med sitt insatta kapital till större eller mindre del, under det andra åter vinna samma kapital. Enligt 1734 åre lag, 9 kap. 10 handelsbalken är icke någon skyldig att i penningeaffårer utan vies förfallotid betala ränta, med mindre än att ränta blifvit utfäst, och uti 9 af samma kapitel och balk stadgas att dor jord för penningelän förskrifven är må afrad på vinst och förlust, i stället för rövta, af det Jån förskrifvas, ehvad afraden varder mer eller mindre. Begge dessa Isgrum innebära altdeles oförtydbart att rävtan utgör något helt annat än kapitalet samt att räntan utgör en vinst, bvartill jag icke är berättigad med mindre än jag förbehållit mig dennas vinst samt att deuca röntevingt kan ställas på aftal om vinst och förlust. Så snart en person derföre utfår Bitt kupital och ban icke förbebållit sig ränta, så kan ban icke auses hafva jort någon förlust, ty räntan är detskmroa som vinst... Derföre hafva också en mängd bankinrättningar, både inom och utom landet, såsom Sverges riksbank, Euglanda bank, för att icke tala om alla enskilta bankinrättningar, dels icke erlagt någon ränta på en mängd depositioner och dels beviljat allenast lAg ränta på sådana insatta penningar, som voro ställda på uppoch afskrifning. Icke kan man derföre påstå att alla de personer, som haft sina penningar hos dessa bankinrättnivgar insatta gjort förluster eller blifvit bedragua af bankernr dertöre att dessa personer erhållit dels ingen ränta, dels allenast låg ränta. Då måste detockså anses orimligt att vilja påstå att ett företag, der utlottningen endast afser räntevinsten, är lotteri med förlust för somliga och vinst för andra, ty bade företaget varit så ordnpadt att icke någon erböll någon räntevingt, utar allenastutbekomme sitt insatta kapital, såkunde klander deremot lika tet anföras som emot Sverges riksbank och Eoglands bank eller de andra bankerna, att icke betala ränta eller låg ränta på de insatta kapitalerne. Skulle då den omständigheten att räntevinsten blifvit ställd på utlottning kunna klandras eller anses straffvård, då det icke kunvat klandras att icke någon ränta alls utbetalats, eller skulle det vara otillåtet att öfverenskoma om att en olika räntevinst ställes på utlotining, då likväl de flesta hypoteksföreningars obligationer och flera städers obligationer äro ställda på utlottning, hvarvid likväl förekommer att utlottningen afser sjelfva kapitalet så!uuda att obligationerna säljas usder nominella beloppet men fulla beloppet utbetalas efter obligatiouens utlottning? Kongl. maj:t bar genom resolution den 15 februari 1867 fastställt bolagsordning för Stenby jordoch tegelbruksaktiebolag, och denna resblutioa är af herr statsrådet G, Lagerstråle konotrasignerad. Då herr statsrådet icke saknade kännedom derom ett aktiernas inlösen till bolaget skulle försiggå i den af delegarne vid sammsnträde den 12 sistlidne mars beslutade ordning eller medelst aktiernas utlottande, — då det icke kan förutsättas att berr etatsrådet Lagerstråle underlåtit att, sin pligt likmätigt, inför kong). maj:t och konsreljens ledamöter redogöra för de ingifua ansökninvarne och meddelade upplysningarne i ämnet — då jemvål den kongl. resolutionen upptager burusom två särskilda ansökningar om fastställelse å förslag till bolagsordning till kong!. maj:t inkommit, af hvilka den sed: