serade brefven. Sålunda öfversvämmas vårt lan
af kuhessiska, österrikiska, ryska med flera län
derr, obligationer, för att icke tala om lottsed
la till alla möjliga utländska lotterier.
Man skulle förmoda att statsmännen i vårt lant
skulle baft sina ögon öppna för den förlust sor
genom denna penningeutströmning tillskyndas Jan
et. Men så har icke varit förbållandet, utan kär
leken för allt utländskt har i detta likasom i mångs
andra fall utgjort vårt lands olycka, så att vi nu
efter mera än 50 års fred befinna 038 i en oerhörd
utländsk skuld, åsamkad till inköp af utländsk jern-
vägsmateriel och allt möjligt annat som kunna!
inom landet åstadkommas.
. Redan för mera än 20år sedan ifrade biskop Agardh
i presteståndet för inrättandet af ett iokemakt foud-
system, men då motsatte sig medelmåttorna, hvilka
då likasom ru vanligen bilda piuraliten, allt hvad
den genialiske mannen i detta afseende föreslog
samt förmesade att tiden här!2: annu icke var inne.
I stället fortgick man på den utländska skuldrätt-
ningens farliga bans, och under tiden uppväxte
bankinrättningar som svampar för att suga till sig
penningetillgångarne i landet. Följden härutaf har
omsider blifvit att egendomarnes värde och afkast-
ving i otrolig grad fallit samt större egendomar
äro nästan osäljbara och måste af inteckvingshaf-
varpe öfvertagas. Det var under sådana förbållan-
den som Stenby Jord- och Tegelbruks-Aktiebolag
bildades för att medelst association af emå kapi-
taler inköpa Stenby egendom samt genom dessa
små kapitalers räntevinst göra egendomen till en
skuldfri possession.
Då det uti kongl. förordningen den 21 mars
1844 talas om iotteri, så måste dermed förstås ett
sådant hasardspel, der somliga förlora sitt insatta
kapital till större eller mindre del, under det andra
vinna detsamma. Ett sådant företag åter, der alla
blifvit tillförsäkrade att utfå sitt insatta kapital
och tillräckliga garantier finnas för företagets be-
stånd, har aldrig någonsin, hvarken i vårt eller
andra länder, ansetts utgöra ett hasardspel eller
ett lotteri. Om flera personer satte sig ned till ett
spel, som vore aå inräntadt att vid spelets slut alla
skulle ovilkorligen återbekomma det insatta beloppet,
så kunde icke heller detta anses för ett med böter
förensdt basardspel, lika litet som om man för
roskuli företogo sig att kasta tärningar. Derest
ett företag skall anses för ett straffvärdt lotteri
eller hasardspel, fordras dertöre ovilkorligen så-
som redan nämndt är, att somliga blifva utaf med
sitt insatta kapital till större eller mindre del, un-
der det andra åter vinna samma kapital. Enligt
1734 åre lag, 9 kap. 10 handelsbalken är icke
någon skyldig att i penningeaffårer utan vies för-
fallotid betala ränta, med mindre än att ränta blif-
vit utfäst, och uti 9 af samma kapitel och balk
stadgas att dor jord för penningelän förskrifven
är må afrad på vinst och förlust, i stället för rövta,
af det Jån förskrifvas, ehvad afraden varder mer
eller mindre. Begge dessa Isgrum innebära altde-
les oförtydbart att rävtan utgör något helt annat
än kapitalet samt att räntan utgör en vinst, bvar-
till jag icke är berättigad med mindre än jag för-
behållit mig dennas vinst samt att deuca röntevingt
kan ställas på aftal om vinst och förlust. Så snart
en person derföre utfår Bitt kupital och ban icke
förbebållit sig ränta, så kan ban icke auses hafva
jort någon förlust, ty räntan är detskmroa som
vinst... Derföre hafva också en mängd bankinrätt-
ningar, både inom och utom landet, såsom Sverges
riksbank, Euglanda bank, för att icke tala om alla
enskilta bankinrättningar, dels icke erlagt någon
ränta på en mängd depositioner och dels beviljat
allenast lAg ränta på sådana insatta penningar, som
voro ställda på upp- och afskrifning. Icke kan man
derföre påstå att alla de personer, som haft sina
penningar hos dessa bankinrättnivgar insatta gjort
förluster eller blifvit bedragua af bankernr dertöre
att dessa personer erhållit dels ingen ränta, dels
allenast låg ränta. Då måste detockså anses orim-
ligt att vilja påstå att ett företag, der utlottningen
endast afser räntevinsten, är lotteri med förlust för
somliga och vinst för andra, ty bade företaget varit så
ordnpadt att icke någon erböll någon räntevingt, utar
allenastutbekomme sitt insatta kapital, såkunde klan-
der deremot lika tet anföras som emot Sverges riks-
bank och Eoglands bank eller de andra bankerna,
att icke betala ränta eller låg ränta på de insatta
kapitalerne. Skulle då den omständigheten att ränte-
vinsten blifvit ställd på utlottning kunna klandras
eller anses straffvård, då det icke kunvat klandras
att icke någon ränta alls utbetalats, eller skulle det
vara otillåtet att öfverenskoma om att en olika
räntevinst ställes på utlotining, då likväl de flesta
hypoteksföreningars obligationer och flera städers
obligationer äro ställda på utlottning, hvarvid lik-
väl förekommer att utlottningen afser sjelfva kapi-
talet så!uuda att obligationerna säljas usder nomi-
nella beloppet men fulla beloppet utbetalas efter
obligatiouens utlottning?
Kongl. maj:t bar genom resolution den 15 febru-
ari 1867 fastställt bolagsordning för Stenby jord-
och tegelbruksaktiebolag, och denna resblutioa är
af herr statsrådet G, Lagerstråle konotrasignerad. Då
herr statsrådet icke saknade kännedom derom ett
aktiernas inlösen till bolaget skulle försiggå i den
af delegarne vid sammsnträde den 12 sistlidne mars
beslutade ordning eller medelst aktiernas utlot-
tande, — då det icke kan förutsättas att berr etats-
rådet Lagerstråle underlåtit att, sin pligt likmätigt,
inför kong). maj:t och konsreljens ledamöter redo-
göra för de ingifua ansökninvarne och meddelade
upplysningarne i ämnet — då jemvål den kongl.
resolutionen upptager burusom två särskilda an-
sökningar om fastställelse å förslag till bolagsord-
ning till kong!. maj:t inkommit, af hvilka den sed: