efter r san såg ut, och jag försjönk uti bittra tankar, tills tbeet inbars och flickan sade, att postiljon.sh önskade tala vid mig. Min åsyn gjorde på honom et intryck, som jag förmodar att hiv rj väntat sig, ty då mannen inträdde, ryggade han tillbaka och sade tvekande: — Jag ber om förlåtelse att jag besvärar er, nen jag tog mig den fribe ten att, då jag visste er vara ev. främling härstädns; stiga in och göra mig underrättad ova hur ni tpner er. — Myc.ten tack, jag fioner mig rätt bra, t folket tycka varp vänligt bär i hueet, alldeles sågom ni; men jag är, som ni mycket riktigt anmärkt, främling och förstår mig derföre ej på. att, så väl som vana resenärer, ställa bra till åt mig. Jag tackar er al hela Mitt bjerta att ni varit så god och hört efter mig; äfvensom för er vänlighet under resan; bvilkon i annat fall måhända Alifvit ganska obebsglig: — Åh! tala ej derom; jag önskar, att jag kunde vara er till någon verklig nytta; men jag är, som ni su; en fowig mad doch Di är en Jady; hvad kan jag väl då göra? Jo — härmed pick ban några stog framåt och i hans ansigte lästes ett innerligt deltagande — jeg önskar, att ni måtte hafva kommit på andra tankar och vänder om igen;, London är ej en lämplig plats för er, då ni ej bar några väns ner att anförtro er åt. — Är det värre än någon asnan plats under sårorma omständigheter? — Ja, mycket; men helt s ikert har ett fruntimmer som Hi, vanner annort kädes? — Inben, som jeg för när: kramde kan vända mig tiil.