brytas och det kan endast ske genom en mak för hvilken alla både höga och låga måste böj sig, nemligen allmänna opinionen. Till den ba man vädjat förr, till den vädjar man ru och til den skall man vädja hvarje gäng, då en stor oc vigtig fråga kommer på dagordningen. I ändamål att för vår del uttala en värdig, all varlig och kraftig opinion i angifne ämnet, är det m. h., som vi här kommit tillsamman, och får ja under önskan att så långt tiden det medgifver er och hvar ger sin mening i denna för vårt land gi vigtiga fråga tillkänna, förklara mötet öppnadt, för vissad att, om de åsigter som under detsamm: kommer att uttalas skulle vara något olika, de utan svårighet kunna sammanjemkas. Sedan hr Ola Jönsson blifvit enhälligt vald till mötets ordförande, upplästes följande a bortåt 30 personer från Hörby undertecknades adress: Vördsamt anförande till sammanträdet i Eslöj den 22 oktober 1867. Vårt från hedenhös fria, sjelfständiga och ärofulla fosterland Sverge, dyrbart och kärt för enhvar af dess inbyggare, som älskar sanning och rätt,, bör väl, sedan det föråldrade, den fria folkandan nedtryckande kastväsendet inom representationen för lagstiftning och styrelse måst gifva rum för tidsenligare statsformer, omsorgsfullt hägnas, skyddas och omhuldas så, att hvarken inre eller yttre skakningar skola förmå rubba eller tillintetgöra dess tillvaro eller bestående bland folken och nationerna. Men vill man med försynens nådiga bistånd, Sverges bestående, fast och ohvälfbart såsom dess klippor och berg, så måste man ock vilja medlet: hägna, skydda och omhulda dess alla inbyggare till lyftning och Jjus3, till medvetande af menskovärde, ära, frihet och rätt, till moraliskt och materielt välbefinnande. Sverge eger en herrlig historia, en dyrbar häfd, på hvars Blad stå inristade till odödligt minne: hugstore män och snillen inom bragdernas, vetandets, konstens och de gagnande värfvens alla områden. Dessa store högsinnige män, som oförtröttadt verkat för mensklighetens framåtgående, som utgöra vår stolthet och ära bland verldens alla bildade folk, skulle ej, eller blott fåtaligt funnits till, om drifkraften, frihet och sjelfständighet, för menskoandens utveckling, icke egt sin hemstad i vårt kära Sverge. eDetta allt manar oss till uppropet: fri rösträtt tillkomme hvarje redbar och välfrejdad svensk medborgare vid alla tillfällen, såsom tillgår vid val af rikets representanter. Penningen vare, hvad han är, affärernas regulator, men icke vettets, icke menniskovärdets mätare. Dertill vare han för lumpen ansedd bland ett folk, som allvarligt vill sin ära, sjelfständighet och välbestånd, ett folk, som ej varit och ej vill blifva någons träl, ett folk, som ödmjukt men frimodigt fruktar Herran, och förtröstar på Honom samt på egen kraft, och icke på någotsomhelst annat, hvilket icke duger då det gäller. eI redbare, fosterländskt sinnade män, som, för främjande af allmän eller lika rösträtt åt hvarje välfrejdad svensk medborgare, omställt förevarande sammanträde, mottagen vår uppriktiga tacksamhet för Eder ädla, af nödvändigheten påkallade mtälskan och sträfvan för hela svenska folket, ty folket behöfver, vill och önskar en ofördröjd, lycklig lösning af denna fråga, dagens brännande lifsfråga. Öch skall Sverge vara Sverge, behöfver det män, sjelfständige frie män, med mod i bröst och kraft i arm att värna i farans stund, då iogen medgifves svika, då alla måste lika osparde offra lif och blod för den härd, hem och land, der dess vagga stått och der äfven den stilla hvilans bädd förbidas. sÄra åt Sverge, dess konung och folk, och saken en lycklig utgång! Såsom ett sannt uttryck afortens allmänna tanke, torde dessa rader biläggs att åtfölja sammanträdetsförhandlingar. Hörby i Frosta härad den 20 okt. 1867.. Flera andra adresser hade till mötet ankommit, bland andra en från redaktören af Öresunds-Posten hr F. T. Borg, som af ett tryckfrihetsåtal var hindrad att personligen närvara, i hvilken adfesa han uttalade den åsigten, att han icke ansåg hvarken förnuftet, religionen eller folkrätten tillfredsställd, förrän hvarje myndig och sig sjelf ärligen försörjande man erhåller lika rösträtt i statens, kyrkans och kommunens angelägenheter, samt föreslog att, i fall mötet beslutade uppmana riksdagens medlemmar att vid nästa riksmöte väcka motioner om ändring af lagbestämmelserna rörande den kommunala rösträtten, samt att tillstyrka petitioner från alla landsdelar till Kungl. Maj:t, att han ville framlägga förslag om lämpliga förändringar i denna rösträtt, motioner och petitioner mätte affattas i följande syfte: att all kommunal rösträtt utöfvas per capita, eller om detta under nuvarande förbållanden icke låter sig göra, att åtminstone alla kommunala val! ske per capita; att en graderad skala med allrahögst 5 röster förordas för alla icke-valfrågor; att banker, hypoteksföreningar och alla andra anstalter, som utgöra större associationer och hvilkas medlemmar rösta i annan egenskap, icke erhålla rösträtt; att en uppmaning från mötet utfår genom tidningarne till alla kommuner att åstadomma motioner och petitioner i här antydda riktning, samt att i fall regering eller representation eller bådadera skulle lemna denna fråga olöst, möten må hållas i alla provinser nästa sommar, för att framkalla en kompakt opinion för en billig och rättvis kommunalrösträtt. Sedan härefter redaktörerne Bilow och Möllersvärd samt förre riksdagsmannen Nils Olsson yttrat sig för lika rösträtt, men riksdagsmannen