på fästningen Alexandria. Med anledning bära
bar följande skrifvelse blifvit honom tillsänd:
Caprera den 10 okt.
Min käre vän!
Jag har i epgelska tidningar läst den utmärkta
artikel ni skrifvit om mig. Jag tackar er derför af
hela mitt bjerta. På er, Tysklands bebjertade re-
presentant, blicka era italienska bröder med hopp,
troende att ni skall medverka till störtande af
åfveväldet, som är förnedrande för vårt fädernes-
and och hela menskligheten. Under uttryckande
af de varmaste helsningar till er, er fru och er
familj, förblifver jag er tillgifne
G. Garibaldi.
I Florens hölls konselj natten mellan den 14
och 15 dennes under konung Victor Emanuels
presidium. Vid detta sammanträde, som varade
hela natten, afhandlades frågan om en inter-
vention i Rom; Ofverläggningarne voro häftiga
och bullersamma, ty skiljaktighet rådde i me-
ningarne. Konungen och tvenne af ministrarne
röstade för att göra ett sista försäk att förmå
Frankrike att afstå från all inblandning i Roms
angelägenheter; men den nu entledigade kon-
seljpresidenten Ratazzi och ministerens öfriga
ledamöter yrkade med bestämdhet på att Italien
skulle intervenera; följden deraf måtte bli hvil-
ken som helst. Några dagar efter denna kon-
selj lärer italienska regeringen ha fattat beslut
att besätta kyrkostaten och Rom med två divi-
sioner; endast lemnande åt påfven den trans-
teverinska delen af staden (med Vatikanen) fri.
Detta beslut tillintetgjordes genom Napolsons
order att inskeppa franska trupper i Toulon för
att öfverföras till Italien;
— 2 2 som