på fästningen Alexandria. Med anledning bära bar följande skrifvelse blifvit honom tillsänd: Caprera den 10 okt. Min käre vän! Jag har i epgelska tidningar läst den utmärkta artikel ni skrifvit om mig. Jag tackar er derför af hela mitt bjerta. På er, Tysklands bebjertade representant, blicka era italienska bröder med hopp, troende att ni skall medverka till störtande af åfveväldet, som är förnedrande för vårt fädernesand och hela menskligheten. Under uttryckande af de varmaste helsningar till er, er fru och er familj, förblifver jag er tillgifne G. Garibaldi. I Florens hölls konselj natten mellan den 14 och 15 dennes under konung Victor Emanuels presidium. Vid detta sammanträde, som varade hela natten, afhandlades frågan om en intervention i Rom; Ofverläggningarne voro häftiga och bullersamma, ty skiljaktighet rådde i meningarne. Konungen och tvenne af ministrarne röstade för att göra ett sista försäk att förmå Frankrike att afstå från all inblandning i Roms angelägenheter; men den nu entledigade konseljpresidenten Ratazzi och ministerens öfriga ledamöter yrkade med bestämdhet på att Italien skulle intervenera; följden deraf måtte bli hvilken som helst. Några dagar efter denna konselj lärer italienska regeringen ha fattat beslut att besätta kyrkostaten och Rom med två divisioner; endast lemnande åt påfven den transteverinska delen af staden (med Vatikanen) fri. Detta beslut tillintetgjordes genom Napolsons order att inskeppa franska trupper i Toulon för att öfverföras till Italien; — 2 2 som