SLÄGTFEJDEN ELLER EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. J6.) — Ja; men ej genom att straffa den oskyldige: Jag är säker på, att ni orättvist misstänker gossen: Såg ni att han dödade haren? — Nej, nej! utropade fången; Jag såg hur den stupade på en tufva; och då jag sprang fram för att se hvad som fattades haren, kilade någonting, som låg öfver den; bort i en ursinnig fart, och innan jag hann fatta tag i detta; grep den här karlen mig och sade att jag strypt haren: — Det är sannt; inföll jag; ty för en stund sedan såg jag en hare, anfallen af en vessla; rusa förbi mig åt detta håll, och ladan; vid hvilken ni grep honom, ligger i motsatt riktning: ; — Nå; nu måtte ni väl tro mig? Släp mig; ni har ej rättighet att hålla mig qvar: — Lugna dig, min gosse! Attfröken Neville sett en hare; betyder ingenting: — Men se då på haren; utropade gossen; vädjande till mig; se; om han ej blifvit biten! Jag gjorde så och insåg att vesslan dödat haren; — Nu kan ni ej vägra att släppa gossen; sade jag befallande: — I denna sak må herr Cunningham döma; svarade skogvaktaren häftigt; och ni vet dessutom; huru ond han är på det der ziguenarbyket;