SLÄGTFEJDEN
ELLER
EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI.
(Forts. från föreg. J6.)
— Ja; men ej genom att straffa den oskyl-
dige: Jag är säker på, att ni orättvist miss-
tänker gossen: Såg ni att han dödade haren?
— Nej, nej! utropade fången; Jag såg hur
den stupade på en tufva; och då jag sprang
fram för att se hvad som fattades haren, kilade
någonting, som låg öfver den; bort i en ursinnig
fart, och innan jag hann fatta tag i detta; grep
den här karlen mig och sade att jag strypt
haren:
— Det är sannt; inföll jag; ty för en stund
sedan såg jag en hare, anfallen af en vessla;
rusa förbi mig åt detta håll, och ladan; vid
hvilken ni grep honom, ligger i motsatt rikt-
ning: ;
— Nå; nu måtte ni väl tro mig? Släp
mig; ni har ej rättighet att hålla mig qvar:
— Lugna dig, min gosse! Attfröken Neville
sett en hare; betyder ingenting:
— Men se då på haren; utropade gossen;
vädjande till mig; se; om han ej blifvit biten!
Jag gjorde så och insåg att vesslan dödat
haren;
— Nu kan ni ej vägra att släppa gossen;
sade jag befallande:
— I denna sak må herr Cunningham döma;
svarade skogvaktaren häftigt; och ni vet dess-
utom; huru ond han är på det der ziguenar-
byket;