tall uppbära liqvid för verkställt arbete. Sedermera har han ej afhörts. Riädhusriötean. Movslet ä m:ll Lewrell. Rensakningen rörande detta upprörande brott börjades i går i härvarande rådhusrätt. Målet är lottadt på 6:te afdelningen; hvars ordförande; rådman Seippel, ledde ransakningen: Utom de båda anklagade, Margreta Larsson och mannen Friberg; var den mördade m:ll Laurells brorson vid förhöret närvarande: Dessutom hade så många åhörare; som det inskränkta utrymmet medgaf; infunnit sig: Friberg, hvilken först fick afge sin lefnadsbeskrifning; berättade: att han är född den 31 januari 1821 i Landskrona. Sedan han vid 16 års ålder blifvit konfirmerad, hade ban kommit i guldsmedslära: Några år sednare blef han gesäll. Arbetade härefter i nämnde yrke i Malmö, Köpenhamn oeh Göteborg. Gifte sig med Maria Edqvist (hvilken ännu lär vara i lifvet); Kom till Stockholm år 1849. Under ett kortare vistande i Norrtelje; gjorde han bekantskap med ofvannämnda Margreta Larsson; med hvilken han sedermera sammanbott i 15 år: Margreta Larsson är född den 17 september 1824 i närketen af staden Piteå (Pitbolms by): Fadren hette Lars Westerström och var sjöman; modren Elsa Andersdotter: Hon har haft 14 syskon; hvaraf nu; endast en syster finns i lifvet: Sedan Larsson vid 16 års ålder i Piteå landsförsamling blifvit konfirmerad; gifte modren kort derefter om sig med en bonde vid namn Erik Granlund. Larsson kom nu ut från hemmet. Efter att hafva tjent hos åtskilliga personer, såsom bouden Erik Nilsson i Svensbyn; patron Degerman på Degerfors och kakelugnsmakaren Wikstedt i Piteå, begaf hon sig år 1850 till Stockholm: En tid derefter flyttade hon till Norrtelje, der kon gjorde bekantskap med Friberg: Hon förklarade bestämdt, att hon ej afvetat det Friberg vore gift, förr än han inför cen rätte i Norrtelje fick afge sin lefnadsbeskrifning. De bade redan då ett barn tillsammans. ex tillkommo sedermera; af dessa äro 5 döde; Larsson, hvilken fick sitta under det förhör; som nu började med henne angående mordet, upprepade under tårar och snyftningar hvad hon redan i poliskammaren erkänt; (Friberg fick härunder afträda.) ZLuersson sade att det varit så knappt i hemmet på sednare tider, att de måst tigga sig till mat från fattighuset; En tid innan hon begick mordet hade Friberg flera gånger sökt tubba henne till att begå detsamma; under yttranden, som: hon har bestämdt mycket pengar; kan du inte ge heune ett hugg så att hon ligger der? m: fl. dylika; På Larssous svar: jag vet icke huru jag skall bära mix åt, hade Friberg sagt; i det han pekat på sin högra tinning: ge henne ett hugg så här, så ligger hon. Onsdagen; d: v. s. dagen innan det hemska dådet begicks, hade Larsson återigen uppmanats att hugga till käringen, dock denna gång med tillägg, att, sedan det var gjordt; ej stjäla annat än silfver, guld och penningar. Efter denna sednaste tillsägelse hade Larsson begifvit sig i väg till mamsell Laurells bostad, med den fasta föresatser, att då begå mordet: För detta ändarål hade hon medtagit den ofta omnämnda tillspetsade skafvaren. Men då hon skulle till, svartnade det för hennes ögon; och hon gick hem igen. Friberg; hvilken hemkom på aftonen efter en utflygt till Drottningholm; blef rasande då hon tillhviskade honom: jag kunde inte,, Torsdags morgon hade han sagt åt henne: sker det icke i dag, så sker det aldrig; för se:a komraer brorson hexmp, Larsson; hvilken trodde att Friberg skulle mörda henne, om ej hon mördade m:ll Laurell, begaf sig på torsdagen ånyo till denna sednare och utförde då det ohyggliga mordet. Vid det hon rusade på sitt offer, ropade hon: Jesue; hjelp migp, hvarefter hon utdelade det första hugget: 9Sedan mordet var försiggånget (alla detaljerna dervid beskifves vid förhöret; vi ha förut berättat derom), hopsemlade hon kläderna och gilfret; gulduret m. m.; hvarefter hon aflägsnade sig: Som det öfriga af denna sorgliga historia redan förut är tillräckligt omtaladt; torde det vara öfverflödigt att noggrannt referera hvad som vidare vid denna rausakning förekom; eme