Ja; man torde utan att misstiaga sig kunna påstå, att all mensklig strid och sträfvan blott går ut på att åstadkomma litet omvexling i slafveriet, samt att all skamp för frihet eller andra osynliga ideer i sjelfva verket gäller att finna ett nytt slafreri, en ny herre, under hvilkens ok man åter må kunna böja sig! — Hvad är det annat än Vanan som gör, att hästen bär sin ryttare och tål de sporrar; denne ofta orättvist trycker i hans blödande sidor; att oxen under piskans slag drager till logen den skörd; af hvilken han sjelf knappt får halmen och agnarna, eller att kon låter mjölka sig af samma hand; som nekar henne tillräcklig föda? Samma karaktersdrag, som Vanan trycker på hela mensklighetens lif; återfinnes i hvarje enskild individs: Man vänjer sig vid en gnatig vän likaväl som vid dåligt the. och en gammal liktorn. Man vänjer sig vid usel tobak och anser den slutligen för god, vid en ondsint hustru och tycker snart nog att hon är älskvärd, likasom man vänjer sig vid alla religioner, till och med de allra besynnerligaste; och till sist tror dem vara Guds eget verk! Genom Vanans makt tror barnet på sina föräldrars och lärares förklaringar af, tusende ting; hvi!ka dessa sjelfva ej förstå eller va kunskap om, men hvilka de i följd af Vanan tro sig begripa mycket väl; Vanan gör att man tror på de böcker och tidningar, som pan läser; på katekesen såsom lärobok i kristendom, på grammatikan och historien och deras partiske eller okunnige författares ensidiga räsonnementer. Genom Vanan tror man på professorerne och deYas föreläsningar i juridik; teologi, filosofi o. s; v.; och samma Vana bevisar sin stora makt genom att anskaffa talrika embeten och visa utvägar till bergning åt afolk af familje På Vanan grunda sig alla våra såkallade öfvertygelser, med undantag af dem som höra till matematiken: Hvem skulle väl någonsin tro på allt det dogmatiska nonsens och de filosofiska pedanterier, hvilka officielt föredragas i den civiliserade verlden, om man ej från sin omyndighetsålder blifvit van att tro derpå, och på de af samfund och stat auktoriserade marionetter; hvilka tuta i våra öron allt det slidder-sladder; som de sjelfva vant sig att betrakta som oemotsäglig visdom? Genom Vanan tror sig klockarn kunna sjunga som en engel; och genom inflytelsen af samma stormakt anser sig bonden kunna spå väder och vind: Det förefaller mig derföre öfvermåttan löjligt; när jag ser en förståndig karl göra sig besvär med förklaringar af någonting, med undersökningar och bevisningar genom logiska slutledningar — ja, hur löjligt när man har Vanan emot sig! Har man derföre en ide och tror att den kan blifva till nytta i stort och derför önskar få den känd vida omkring, så skall man blott försöka nöta in den i folks tankar; söka så småningom; genom att ideligen tala derom; bereda väg för den till folks öfvertygelse — d; v. 8: göra en vana af den; och detta går så mycket lättare; om man förstår att variera ämnet och så att säga bjuda det i gaffelbitar. Det sämsta sättet är att söka verka på förståndet; ty derigenom vinnes i lyckligaste fall endast några få; nej; man skall öfvertala; man skall med tjenliga medel vinna fåfängan; egenkärleken; högmodet och alla andra passioner; och framförallt genom ett flitigt upprepande af det reden sagda vänja örat dervid, så att menniskorna bli; liksom en väl tillredd jordmån; tjenliga att mottaga utsädet. På detta sätt hafva alla. berömda profeter, religionsstiftare och demagoger gått till väga; och om man kallar de män stora; hvilka haft ett märkligare historiskt inflytande på sin tid, så är det derföre, att de, liksom erfarna ammor, i grund förstått konsten att vänja menniskor till och ifrån; samt derförs att de bättre än andra af siaa samtida känt och uppskattat menniskonaturen såsom ett verk af Vanpn..