Ja; man torde utan att misstiaga sig kunna
påstå, att all mensklig strid och sträfvan blott
går ut på att åstadkomma litet omvexling i
slafveriet, samt att all skamp för frihet eller
andra osynliga ideer i sjelfva verket gäller att
finna ett nytt slafreri, en ny herre, under hvil-
kens ok man åter må kunna böja sig! — Hvad
är det annat än Vanan som gör, att hästen bär
sin ryttare och tål de sporrar; denne ofta orätt-
vist trycker i hans blödande sidor; att oxen un-
der piskans slag drager till logen den skörd;
af hvilken han sjelf knappt får halmen och ag-
narna, eller att kon låter mjölka sig af samma
hand; som nekar henne tillräcklig föda?
Samma karaktersdrag, som Vanan trycker på hela
mensklighetens lif; återfinnes i hvarje enskild indi-
vids: Man vänjer sig vid en gnatig vän likaväl som
vid dåligt the. och en gammal liktorn. Man
vänjer sig vid usel tobak och anser den slut-
ligen för god, vid en ondsint hustru och tycker
snart nog att hon är älskvärd, likasom man vän-
jer sig vid alla religioner, till och med de all-
ra besynnerligaste; och till sist tror dem vara
Guds eget verk!
Genom Vanans makt tror barnet på sina för-
äldrars och lärares förklaringar af, tusende ting;
hvi!ka dessa sjelfva ej förstå eller va kunskap
om, men hvilka de i följd af Vanan tro sig be-
gripa mycket väl; Vanan gör att man tror på
de böcker och tidningar, som pan läser; på
katekesen såsom lärobok i kristendom, på gram-
matikan och historien och deras partiske eller
okunnige författares ensidiga räsonnementer. Ge-
nom Vanan tror man på professorerne och de-
Yas föreläsningar i juridik; teologi, filosofi o. s;
v.; och samma Vana bevisar sin stora makt ge-
nom att anskaffa talrika embeten och visa ut-
vägar till bergning åt afolk af familje På
Vanan grunda sig alla våra såkallade öfvertygelser,
med undantag af dem som höra till matematiken:
Hvem skulle väl någonsin tro på allt det dogmati-
ska nonsens och de filosofiska pedanterier, hvilka
officielt föredragas i den civiliserade verlden,
om man ej från sin omyndighetsålder blifvit van
att tro derpå, och på de af samfund och stat
auktoriserade marionetter; hvilka tuta i våra
öron allt det slidder-sladder; som de sjelfva vant
sig att betrakta som oemotsäglig visdom? Ge-
nom Vanan tror sig klockarn kunna sjunga som
en engel; och genom inflytelsen af samma stor-
makt anser sig bonden kunna spå väder och
vind:
Det förefaller mig derföre öfvermåttan löjligt;
när jag ser en förståndig karl göra sig besvär
med förklaringar af någonting, med undersök-
ningar och bevisningar genom logiska slutled-
ningar — ja, hur löjligt när man har Vanan
emot sig!
Har man derföre en ide och tror att den kan
blifva till nytta i stort och derför önskar få
den känd vida omkring, så skall man blott för-
söka nöta in den i folks tankar; söka så små-
ningom; genom att ideligen tala derom; bereda
väg för den till folks öfvertygelse — d; v. 8:
göra en vana af den; och detta går så mycket
lättare; om man förstår att variera ämnet och
så att säga bjuda det i gaffelbitar. Det säm-
sta sättet är att söka verka på förståndet; ty
derigenom vinnes i lyckligaste fall endast några
få; nej; man skall öfvertala; man skall med
tjenliga medel vinna fåfängan; egenkärleken;
högmodet och alla andra passioner; och fram-
förallt genom ett flitigt upprepande af det re-
den sagda vänja örat dervid, så att menniskorna
bli; liksom en väl tillredd jordmån; tjenliga att
mottaga utsädet. På detta sätt hafva alla. be-
römda profeter, religionsstiftare och demagoger
gått till väga; och om man kallar de män stora;
hvilka haft ett märkligare historiskt inflytande på
sin tid, så är det derföre, att de, liksom erfarna
ammor, i grund förstått konsten att vänja men-
niskor till och ifrån; samt derförs att de bättre
än andra af siaa samtida känt och uppskattat
menniskonaturen såsom ett verk af Vanpn..