skulle underkasta mig ett giftermål med herr Meredith; så skall herr Cunningham aldrig gifva sitt samtycke dertill; ty han vill ej denna förening: —-Hvad menar du? Du talarigåtor: Hvarför skulle han då, i fell det ej vore hans afsigt, visa sig så angelägen? -— Jag kan ej säga det; hans handlingssätt är för oss mysterier; men jag vet, att han med sitt nuvarande beteende endast vill insvepa sina planer i ännu djupare mörker: — Nej; Isabella; dina fördomar komma dig att misskänna din styfader;: Så häftig och obekymrad om följderna han än må vara, har du likväl ej rättighet att förmoda det han skulle vara brottslig. Såsom vän till herr Meredith understödjer han derföre dennes frieri; och du kan således ej hafva något skäl för ditt påstående; att han spelar ett dubbelt spel: Försök derföre; för min skull; att öfvervinna din motvilja för herr Meredith; jag är öfvertygad, att han älskar dig uppriktigt och oegennyttigt: — Jag vill hoppas; att han icke gör det. — Hvad? Du är sannerligen ganska envis; sade min moder; som började blifva ond. Det trodde jag verkligen icke; men jag vill hoppas att din egen eftertanke skall förmå dig att öfvergifva ditt förhastade beslut. Så slutades detta samtal; och jag kände mig nu olyckligare än någonsin; Min belägenhet var också sorglig nog. Då jag sedan blicket tillbaka på den; har jag ofta undrat; att mitt mod ej svek mig, att jag ej i min förtviflan bar brottslig hand på mitt lif. Men jag gjorde det ickes I mina qvalfullaste stunder kände jag ett okufligt mod: Men slutligen började;