skulle underkasta mig ett giftermål med herr
Meredith; så skall herr Cunningham aldrig gifva
sitt samtycke dertill; ty han vill ej denna för-
ening:
—-- Hvad menar du? Du talarigåtor: Hvar-
för skulle han då, i fell det ej vore hans afsigt,
visa sig så angelägen?
-— Jag kan ej säga det; hans handlingssätt
är för oss mysterier; men jag vet, att han med
sitt nuvarande beteende endast vill insvepa sina
planer i ännu djupare mörker:
— Nej; Isabella; dina fördomar komma dig
att misskänna din styfader;: Så häftig och obe-
kymrad om följderna han än må vara, har du
likväl ej rättighet att förmoda det han skulle
vara brottslig. Såsom vän till herr Meredith
understödjer han derföre dennes frieri; och du
kan således ej hafva något skäl för ditt påstå-
ende; att han spelar ett dubbelt spel: Försök
derföre; för min skull; att öfvervinna din mot-
vilja för herr Meredith; jag är öfvertygad, att
han älskar dig uppriktigt och oegennyttigt:
— Jag vill hoppas; att han icke gör det.
— Hvad? Du är sannerligen ganska envis;
sade min moder; som började blifva ond. Det
trodde jag verkligen icke; men jag vill hoppas
att din egen eftertanke skall förmå dig att öf-
vergifva ditt förhastade beslut.
Så slutades detta samtal; och jag kände mig
nu olyckligare än någonsin; Min belägenhet
var också sorglig nog. Då jag sedan blicket
tillbaka på den; har jag ofta undrat; att mitt
mod ej svek mig, att jag ej i min förtviflan
bar brottslig hand på mitt lif. Men jag gjorde
det ickes I mina qvalfullaste stunder kände
jag ett okufligt mod: Men slutligen började;