bella; för hans skull; lyssna till mig. Tänk
hvad för honom en rik syster skulle vara; hvad
hon för hans andeliga och kroppsliga välbefin-
nande kunde göra!
Han tystnade för några ögonblick för att se
hvad verkan hans frestande ord haft på mig,
och då några förrädiska tårar; som jag ej kunde
tillbakahålla, smögo sig fram under mina sänkta
ögonleck, fortfor ban med inställsam röst:
— Ni minnes säkerligen den der dagen; då
jag oförmodadt kom upp på ert rum och fann
er och er bror vara föremål för en tjenares
oförskämdhet !
— An sedan?
— Oct ni vet helt säkert att de små för-
bättringar, som sedan skedde i ert läge; kom-
mo ifrån mig, att herr Cunningham ej visste
någonting derom; och att det varit min Jycka
och glädje att ensam få sörja för edra och
Fulkes behofver; detta vet ni ju?
— Nej; visst icke! utropade jag häftigt, ehuru
jag borde ha kunnat ana det: Och sålunda
hafva Fulke och jag blifvit förnedrade ända
derbän att vi ätit ert bröd, suttit vid er eld
och lefvat på er barmhbertighet? Afskyvärdt!
— Ni tar saken för allvarsamt, Isa5ella; hur
tadelvärd herr Canningham än må vara, så kan
ni åtminstone ej förändra honom och derföre
böra vi två —
— Af barmhertighet; min herre; sluta; för-
sök ej att på så falska grunder ursäkta er och
honom; ty äfven nu, belastad med denna nya
skam; upprepar jag att jag ueldre vill dö än
gifta mig med er; att jag hvarken för min
egen eller Fulkes skull vill befläcka min själ
med en mened,