pelgren dervid ådagalagt; tillägga dem hvardera en gratifikation af 20 rdr. Tillstämdet : Norrbotten. Från Laleå telegraferades i går att der ännu var två graders värme; att inbrottsstölder skett i NederKalix, hvarest nattetid vakt måste hållas kring köpmänness magasiner, samt kronoångslupen Alfhild inlapit i dervarande hamn; Förändrad tingstid. Innevarande års lagtima hösteting med Arnäs tingslag i Norra ngermanland kommer att börjas dena 26 i stället för den 5 instundande november. Begrajnisg. Al kammarmusikus Elvers begrafniog försiggick i går kl. 2 e; m. i Klara kyrka. Jordföstningen förrättades af doktor Rohtlieb; från orgelläktaren afsjöngo musikaliska akademiecs elever tvänne paslmverser samt Beethovens doGuds lof i naturena; Hofkapellet exeqverade från koret en andente i F-dur af Spobr, som var al en gripande effekt. Efter jordfästvingens slut affördes liket, beledsagadt af anhöriga och vänner, till dess sista hvilorum å Nya kyrkogården: Eee vinkänmnures lefrad. En korrespondent till Göteborgs-Posten skrifver från Stockholm: Häromdagen hade flertalet af hufvudstadens aldra kinkigaste vinkonsumenter samlats i en ganska anspråkslös lokal vid Lilla Nygatan. Der försåldes kapt. v. Cocks renommerade och väl sorterade vinlager. Visserligen äro tiderna bistra, och alla bemöda sig att göra inskränkningar, men redan en så vacker föresats förtjenar sin belöning. Dessutom, vin fröjdar menniskans hjerta, sade ju den vise Salomo, och om det erbjudes godt, äkta, oförfalskadt, importeradt på buteljer, af respektabel ålder, con amore både valt och vårdadt af en verklig vinkännare, då är det ju i sin ordning att sparsamhetsprincipen sjourneras. Följaktligen — dessa viner betaltes ganska högt, och auktionen var särdeles animerad. Köparne skola snart säga: jag lyckades erhålla några buteljer af gubben Cocks Iger, och jag kan ej förlåta mig, att jag icke köpte era. Kapt. v. Cock var ingen vanlig vinhandlare. Han var på en gång en fin kännare, gastronom, epikurå och gentleman, en smula originell på gamla dagar, men en älskvärd och intressant gubbe, som sett mycket, lefvat med i den fina societeten och studerat menniskorna på sitt sätt. Såsom ung hade han gått in vid Svea lifgarde. Han egde då en betydlig förmögenhet, var glad och gästfri, fick många vänner, alldeles för många till och med, och det ansågs då som en stor utmärkelse att bliinbjuden till honom som gäst. Hans ungkarlsmiddagar voro de mest fulländades i hufvudstaden. Han gick visserligen icke i döden för sina vänner, också begärdes det icke heller, men han gjorde hvad mera var — han gick i borgen för dem utan tvekan, och till gengäld satte de honom i sticket. De förtärde med lika stor hänförelse hans fina vin och hans kapital — och så följde en katastrof, och så tog han afsked. Med något skulle han dock sysselsätta sig, på något skulle han lefve, och de vinhus i utlandet som förvärfvat sig hans aktning — han var mycket kinkig i den vägen — ansågo som en utmärkelse att fortfarande hafva honom till kund. Så blef han vinhandlare och såsom sådan lefde han ganska väl och fint. Hans kunder bestodo endast af fint och rikt folk. Då någon af dessa skulle se sina vänner på en extra fin middag, så fick kapten Cock uppdrag att välja vinerna. Men dervid uppställde han två vilkor: primo att erhålla namnuppgift på gästerna, ty deras smak kände han, secundo matsedeln, ty utan den kunde han ju omöjligt välja vinsorterna och bestämma ihvilken ordning de;skulle serveras. Detta bestyr, på hvilket han för sitt anseendes skull lade största vigt, utförde han med yttersta omsorg och det var icke gällsynt att han besökte värden eller värdinnan — han visste med säkerhet hvilken af dem som hade väldet i huset — för att gifva ett godt råd beträffande rätternas ordning, allt med afseende på det sintrycks som vinet skulle göra. Godtköpskunder hänvisade han, artigt, men bestämdt, till evinhandlare med vattenlednings. Sjelf var han särdeles måttlig, men hans egna middagar, aldrig för flera än fyra gäster åt gången, voro utomordentligt delikata. Han var en angenäm värd och förde fin konversation, litet paradox kanske deri, att han gerna ville bedöma en persons bildningsgrad efter det vin han gouterade. Frår Petersburg skrifver Posttidningens korrespondent under den 11 d:s: Angfartyget Chapman, kapten Claeson; som hitkommit för att lasta mjöl för de nödlidande i Norrland; ligger ännu qvar i Cronstadt: Angkorvetten Thor hitväntas i och för samma ändamål. Det är eljest riktig uppsjör på säd och mjöl i det inre Ryssland; men en del kommunikationsvägar derifrån till den ryska hufvudstaden lära befinna sig i sådant skick; att eljest oförklarliga dröjsmål i transporten derutaf förorsakas. Olyckshändelse på sjön. Ångf: L. J. Bager, kapt. Werngren, som underhållit regulier ångbåtsfart mellan Malmö och Libeck, via Kö