pelgren dervid ådagalagt; tillägga dem hvardera
en gratifikation af 20 rdr.
Tillstämdet : Norrbotten. Från
Laleå telegraferades i går att der ännu var två
graders värme; att inbrottsstölder skett i Neder-
Kalix, hvarest nattetid vakt måste hållas kring
köpmänness magasiner, samt kronoångslupen
Alfhild inlapit i dervarande hamn;
Förändrad tingstid. Innevarande
års lagtima hösteting med Arnäs tingslag i Norra
ngermanland kommer att börjas dena 26 i stället
för den 5 instundande november.
Begrajnisg. Al kammarmusikus Elvers
begrafniog försiggick i går kl. 2 e; m. i Klara
kyrka. Jordföstningen förrättades af doktor
Rohtlieb; från orgelläktaren afsjöngo musikali-
ska akademiecs elever tvänne paslmverser samt
Beethovens doGuds lof i naturena; Hofkapellet
exeqverade från koret en andente i F-dur af
Spobr, som var al en gripande effekt. Efter
jordfästvingens slut affördes liket, beledsagadt
af anhöriga och vänner, till dess sista hvilorum
å Nya kyrkogården:
Eee vinkänmnures lefrad. En
korrespondent till Göteborgs-Posten skrifver från
Stockholm:
Häromdagen hade flertalet af hufvudstadens aldra
kinkigaste vinkonsumenter samlats i en ganska an-
språkslös lokal vid Lilla Nygatan. Der försåldes
kapt. v. Cocks renommerade och väl sorterade vin-
lager. Visserligen äro tiderna bistra, och alla be-
möda sig att göra inskränkningar, men redan en
så vacker föresats förtjenar sin belöning. Dess-
utom, vin fröjdar menniskans hjerta, sade ju den
vise Salomo, och om det erbjudes godt, äkta, oför-
falskadt, importeradt på buteljer, af respektabel
ålder, con amore både valt och vårdadt af en verk-
lig vinkännare, då är det ju i sin ordning att spar-
samhetsprincipen sjourneras. Följaktligen — dessa
viner betaltes ganska högt, och auktionen var sär-
deles animerad. Köparne skola snart säga: jag
lyckades erhålla några buteljer af gubben Cocks
Iger, och jag kan ej förlåta mig, att jag icke köpte
era.
Kapt. v. Cock var ingen vanlig vinhandlare. Han
var på en gång en fin kännare, gastronom, epikurå
och gentleman, en smula originell på gamla dagar,
men en älskvärd och intressant gubbe, som sett
mycket, lefvat med i den fina societeten och stu-
derat menniskorna på sitt sätt. Såsom ung hade
han gått in vid Svea lifgarde. Han egde då en be-
tydlig förmögenhet, var glad och gästfri, fick många
vänner, alldeles för många till och med, och det ansågs
då som en stor utmärkelse att bliinbjuden till honom
som gäst. Hans ungkarlsmiddagar voro de mest full-
ändades i hufvudstaden. Han gick visserligen icke
i döden för sina vänner, också begärdes det icke
heller, men han gjorde hvad mera var — han gick
i borgen för dem utan tvekan, och till gengäld
satte de honom i sticket. De förtärde med lika
stor hänförelse hans fina vin och hans kapital —
och så följde en katastrof, och så tog han afsked.
Med något skulle han dock sysselsätta sig, på nå-
got skulle han lefve, och de vinhus i utlandet som
förvärfvat sig hans aktning — han var mycket kin-
kig i den vägen — ansågo som en utmärkelse att
fortfarande hafva honom till kund. Så blef han
vinhandlare och såsom sådan lefde han ganska väl
och fint. Hans kunder bestodo endast af fint och
rikt folk. Då någon af dessa skulle se sina vänner
på en extra fin middag, så fick kapten Cock upp-
drag att välja vinerna. Men dervid uppställde han
två vilkor: primo att erhålla namnuppgift på gäster-
na, ty deras smak kände han, secundo matsedeln, ty
utan den kunde han ju omöjligt välja vinsorterna och
bestämma ihvilken ordning de;skulle serveras. Detta
bestyr, på hvilket han för sitt anseendes skull lade
största vigt, utförde han med yttersta omsorg och
det var icke gällsynt att han besökte värden eller
värdinnan — han visste med säkerhet hvilken af dem
som hade väldet i huset — för att gifva ett godt
råd beträffande rätternas ordning, allt med afseende
på det sintrycks som vinet skulle göra. Godtköps-
kunder hänvisade han, artigt, men bestämdt, till
evinhandlare med vattenlednings. Sjelf var han
särdeles måttlig, men hans egna middagar, aldrig
för flera än fyra gäster åt gången, voro utomor-
dentligt delikata. Han var en angenäm värd och
förde fin konversation, litet paradox kanske deri,
att han gerna ville bedöma en persons bildnings-
grad efter det vin han gouterade.
Frår Petersburg skrifver Posttidnin-
gens korrespondent under den 11 d:s: Angfar-
tyget Chapman, kapten Claeson; som hitkom-
mit för att lasta mjöl för de nödlidande i Norr-
land; ligger ännu qvar i Cronstadt: Angkor-
vetten Thor hitväntas i och för samma ända-
mål. Det är eljest riktig uppsjör på säd och
mjöl i det inre Ryssland; men en del kommu-
nikationsvägar derifrån till den ryska hufvudsta-
den lära befinna sig i sådant skick; att eljest
oförklarliga dröjsmål i transporten derutaf för-
orsakas.
Olyckshändelse på sjön. Ångf:
L. J. Bager, kapt. Werngren, som underhållit regu-
lier ångbåtsfart mellan Malmö och Libeck, via Kö-