RBätteg. oc: polisnyheter.
Fslisen.
Inbrottsstöld. Hos polisen är anmäldt, att i
tisdags e. m. kl. mellan 2 och 4 genom inbrott 1
tr. upp i huset AF 27 vid Storgatan blifvit hand-
landen och bagaren J. F. Piehl frånstulna 2,000
rdr i 2:ne sedlar, samt en revers å 500 rdr.
Rån, I tisdags mellan kl. 10 och 11 på aftonen
har en mjölnare Joh. Pettersson från Östergötland
å Trädgårdsgatan eller den s. k. Polisgränden i
staden blifvit rånad på något öfver 300 rdr.
Stöld. I måndagsafton kl. omkring half 9, då
en tvätterska vid namn Meyer kom ifrån en tvätt-
inrättning och på ett ögonblick behöfde ställa ifrån
sig sin klädkorg, passade en ung slyngel på att
tillegna sig densamma, hvarefter han sprang sin
väg. Korgen innehöll finare linnepersedlar samt en
portemonnä med något öfver 6 rår.
Sjeifmord. En skoarbetare Petter Liljefelt,
boende i n:r 111 Regeringsgatan, har förkoctat sitt
lif genom att hänga sig i en vedbod i nämnde
egendom. Liljefelt, som på sista tiden fört ett
supigt lif, efterlemnar hustru och 3:ne barn.
Landsertenr.
Häktningshistoria på vors och prosa. I We-
nersborgs tidning läses: Objudna gäster gjorde i
vinkällaren på utvärdshuset Kasen natten till den
3 dennes ett besök, hvarvid flera dussin viner och
finare spirituosa annammades. En afvisitatörerna
har nu på misstankar fått träda inom lås och bom.
Denna personage är allt för väl bekant för We-
nersborgspubliken och har sina antecedentia an-
tecknade i polisens och fångvårdsstyrelsens anna-
ler; hans namn är Karl Jansson, vanligen benämd
Snorkarl.. Nyligen utsluppen från lifstidsfången-
skap, hade han beredt sig ett bortgömdt hem på
den s. k. Ormlyckan, — ett litet idylliskt ställe —
der han inrymt sig i en lada; men finnande detta
för enformigt, drog han ut en natt på vinskörds.
Efter den lyckade inhöstningen begaf han sig åter
till sitt ensamma bo, trallande på Konjanders visa:
Jag kommer ifrån Kasen, jag,
med några andra glada kunder;
för skänken jemt jag varit svag,
men mest för källaren derunder.
Och nu placerade han sitt förråd af matvaror kring
den tunna halmbädden uti ladan. Hvem kan för-
tänka mannen, om han, som under åratal fått lefva
på den magra fångkosten, nu gjorde sig en glad
dag der han låg på Ormlyckan — en orm bland
blommorna — sfördold för verldens ögas, och såg
vid morgonens gryning med förtjusning ned på de
vackra etiketterna, fästad vid magen på de genom-
skinliga buteljerna — lik blommiga förkläden på
smärta nymfer. Han betraktade den silfverhufva,
som betäckte de robusta champagnebuteljerna och
tyckte sig dervid ha framför sig idel välgödda kal-
koner. Trängtan grep honom: ett mockakrus pröf-
vades efter kaffekoppen; sedermera måste ett par
sberry-buteljer gifva sin tribut till frukosten, och
vid middagsbordet lät han några champagne-kor-
kar springa. Första gången i sitt lif kännande
den höga skilnaden emellan smaken på den franska
drufvan och svenska finkeln, lutade han sig öfver-
säll emot de ohbyflade plankorna i sitt gamak och
uppstämde Ambrosios visa:
eMin källare och min lada
mig tröst och lön för mödan ges —
då en hög kämpalik gestalt visade sig i den breda
dörren, liksom Polykarpus i den bekanta pjesen,
och fullföljde sången:
Oförskämda slägte!
den skall gå i häkte
som först detta väsen väckte. —
Jansson åberopade visserligen Magnus Ladulås
privilegium om fridlysning i både hus och lada;
men lagens obeveklige handhafvare, här framställd
I skepnaden af stadens fiskal, ville icke veta af
någon dagtingan. Enslingen på Ormlyckan måste
utbyta sitt undangömda tjäll emot en plats i det
ståtliga slott, som dominerar jernvägstorget och
fordna varfvet. Ännu en gång kastade han en
blick tillbaka på sitt eremitage och den störda
måltiden, dervid tyst gnolande:
Ack! äfven jag har varit
i Arkadien en gång.
Ja, han sitter nu intra muros, men oskyldig
som det barn, som föddes i natt, Illa har han
läst sin katekes, men i latinet har han lärt sig
prima regula juris.
EEE