— Skynda dig; Bella, du vet hvar de växa, och kom snart igen: Då jag ej såg till någon murgröna; fördjupade jag mig allt mera i skogen och ämnade just förtretad vända om; då jag såg en ziguenerska framför mig. Jag igenkände henne genast: Det var samma qvinna; som jag för några år sedan påträffat i Shirley: Då hon såg att jag igenkände henne, öfverfor ett besynnerligt leende hennes mörka drag; och gående mig ett eller två steg till mötes, sade hon: — Ni har ej glömt mig: — Nej. Ni räddade mig undan edra vänners ursinniga hundar; och jag har ej glömt er tjenst; ej heller att jag endast hade en tom börs att vedergälla er med; nu är jag ej stort rikare än då; men ni får hålla till godo med min goda vilja: Härvid ämnade jag ur min börs framtaga de enda småmynt jag egde; då hon straxt utropade: — Jag behöfver inga pengar; åtminstone ej nu; jag kan vänta; tills ni blir rik: — Då får ni vänta länge; svarade jag; hopsamlande mina blommor; och gående tillbaka framåt parken; ty jag kommer aldrig att få mera än hvad jag nu har. — Ni vet då icke; att ni skall blifva er morfaders arfvinge? — Nej; det vet jag icke; och någonting sådant kommer aldrig att inträffa; Håll derföre till godo med hvad jag nu kan erbjuda er. sj Jag har en gång sagt nej; svarade qvinnan strängt; Jag är icke någon tiggerska; och vore jag det också; skulle denna skärf föga