SLÄGTFEJDEN
ELLER
EN ÅRFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI.
(Forts. från föreg. Af.)
— Jo visst, när tiden medgifver; men du
har försummat mycken tid och måste derföre
nu söka taga skadan igen: Jag blef helt för-
skräckt; då jag af herrr Murray förnam huru
okunnig han funnit dig. Du tyckes alldeles ha
glömt bort hvad du förut inhemtat; Jag hop-
pas, alt du skall blifva mera läraktig när du
får läsa får fröken Amyott; men du bar stor-
ligen bedragit mig.
Hade jag? Huru då?
Jag teg en stund; undrande på hvad jag
hade lärt: Var då verkligen det lilla; som jag
midt i sorg och olycka inhemtat, af så stort
värde att det ej kunde förlåtas mig; om jag
helt och hållet förgätit allt? Var jag ett obe-
skedligt, genom eget förvållande okunnigt barn?
— Du får gå din väg nu; sade min moder,
aforytande mina grubblerier; och då herr Cun-
ningham i detsamma inträdde; rusade jag genast
ut ur rummet;
En vecka derefter anlände fröken Amyott:
Iklädd min bästa klädsing, med håret upplagdti
lockar och med tunna satinskor på fötterna;
femti gånger om dagen påmind att akta min
klädsel; afvaktade jag i ett tillstånd, som var
midt emellan feuktan och beslut att afskudda mig
detta ok; min guvernants ankomst, och när jag
slutligen kallades att möta henne; åtlydde jag
befallningen med samma sinnelag som förbry-
taren; då han går till afrättsplatsen: