SLÄGTFEJDEN ELLER EN ÅRFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI. (Forts. från föreg. Af.) — Jo visst, när tiden medgifver; men du har försummat mycken tid och måste derföre nu söka taga skadan igen: Jag blef helt förskräckt; då jag af herrr Murray förnam huru okunnig han funnit dig. Du tyckes alldeles ha glömt bort hvad du förut inhemtat; Jag hoppas, alt du skall blifva mera läraktig när du får läsa får fröken Amyott; men du bar storligen bedragit mig. Hade jag? Huru då? Jag teg en stund; undrande på hvad jag hade lärt: Var då verkligen det lilla; som jag midt i sorg och olycka inhemtat, af så stort värde att det ej kunde förlåtas mig; om jag helt och hållet förgätit allt? Var jag ett obeskedligt, genom eget förvållande okunnigt barn? — Du får gå din väg nu; sade min moder, aforytande mina grubblerier; och då herr Cunningham i detsamma inträdde; rusade jag genast ut ur rummet; En vecka derefter anlände fröken Amyott: Iklädd min bästa klädsing, med håret upplagdti lockar och med tunna satinskor på fötterna; femti gånger om dagen påmind att akta min klädsel; afvaktade jag i ett tillstånd, som var midt emellan feuktan och beslut att afskudda mig detta ok; min guvernants ankomst, och när jag slutligen kallades att möta henne; åtlydde jag befallningen med samma sinnelag som förbrytaren; då han går till afrättsplatsen: