Om de kongl, teatrarnes repertoar!
Häromdagen yttrade en person till en annan;
den gamla satsen, att intet är så ombytligt som
väderleken:
— Åh jo! inföll den tilltalade, jag vet nå-
got; som kanhända är ännu mera ombytligt!
— Och hvad skulle det vara?
— Jo; de kongl: teatrarnes repertoar!
Att detta yttrande är träffande skola vi be-
visa. En gång i hvarje vecka sammanträder
repertoar-komiten och uppsätter en repertoar
som skall gälla för åtta dagar; räknadt från
hvarje lördag; men nu inträffar som oftast att
denna repertoar knappt hunnit blifva anslagen;
förrän den genast blir ändrad, och så fortfar
det merändels hela veckan, så att man med esä-
kerhet kan beräkna att densamma blir ändrad
minst tjugo gånger på åtta dagar (repetitionerna
inberäknade).
Att förklara orsaken härtill är ej synnerligen
svårt; Den är hufvudsakligen att teatersty-
relsen ej gör sig till godo alla de förmågor,
öfver hvilka den eger att disponera; Se här!
Styrelsen eger att disponera öfver en sångar-
personal; så stor att det knappt finnes någon
opera; hvari ej rolerna; från den största till dena
minsta, kunna dubbleras med utmärkta och goda
förmågor. Det finnes ej många lyriska scener
i Europa som kunna skryta af samma rikedom.
Men om en ny opera uppsättes eller en gam-
mal, med ny rolfördelning; inöfvas; hvad gör
man väl då? — Jo, rolerna tilldelas personer,
som ensamt skola utföra dem; men hvad blir
följden häraf? Att sedan pjesen repeterats nå-
gra och tjugo gånger och dagen för dess upp-
förande blifvit affischerad; så måste, i följd af en
eller annans kanhända mindre farliga heshet;
representationen uppskjutas till nästpåkommande
friska dag; — I sanning en god metod!
Jag vill här blott genom två exempel visa
nyttan och skadan af den oförsigtigheten att ej
dubblera rolerna i de lyriska pjeserna:
Vår förnämste tenorsångare hr Arnoldson ska-
dade betänkligt sin vackra röst då han första
gången uppträdde i Stradella: Genom ett
års fullständig hvila återställdes bans präktiga
sångorgan: Men hvad hände? Jo just samma
dag sow han blef förklarad frisk skulle Stra-
della uppföras, med hr Strandberg i titelrolen:
Hr Strandberg kunde ej sjunga; någon dubble-
ring var ej påtänkt, och hr Arnoldson måste
sjunga just i samma parti; som skadat hans
röst.
Ett aunat exempel:
Sistlidne termin uppfördes en täck operett;
Hertig Magnus och Sjöjungfrun, hvilken mot-
togs af publiken på ett sådant sätt; att man
kunde vänta operettens fortlefvande på reper-
toaren: Sedan den blifvit med mycket bifall
uppförd första gången; blef den gång efter an-
nan afficcherad att uppföras; men lika många
gånger iaställd; följden blef att pjesen föll ur
smaken hos publiken och blef nedlagd, till föga
fromma för den talangfulle författaren och förkom-
positören, brr Hedberg och Hallström: 82 der
verkan af enkel rolbesittning.
Ännu ett par ord om repertoaren: komiten tyc-
kes helt och hållet förbise att i teaterbibliote-
ket fisnas många goda och omtyckta skådespel,
som helt säkert skulle bereda teaterkassan större
behållning än de sednast uppförda, för mycket
storartade för att begripas af större delen af
publiken. Vi hafva till ex. Thorkel Knoutson,