en gammal fru med sträng uppsyn; liknande ingenting på jorden så mycket som dessa onda föer, hvilka i sagorna bestämma öfver obeskedliga barns öde, och att jag med glädje helsade hvarje timma som förgick; innan hon ankom. Slutligen var den för likvagnens ankomst bestämda timman inne: På klockslaget syntes den; åtföljd af ett ekipage; hvaruti sutto herr Canningbam och herr Murray; hvilka i Dover varit den döde kroppen till mötes. Uader högfidlig tystnad; liksom om till och med ljudet af hviskande röster hade kunnat störa den dödes sömn, bars kistan uppi biblioteket. Jagi hade gömt mig i ett mörkt hörn af stora trappan; hvarest ingen kunde upptäcka mig; och såg derifrån allt. En stund bärefter uppsökte herr Murray; som fått veta att min mermoder ännu ej ankommit, min moder; hvilken jemte mig befann sig uti salongen. — Er mor dröjer länge; fru Cunningham; sade han. Jag hoppas att hon ej är sjuk? — Nej; nej! Såvida hon ej undergått en stor förändring; skall sjukdom ej kunna athålla henne ifrån att infinna sig. Det är min far; som ej velat låta henne resa; — Det tror jag icke. Nej; jag är säker på att det ej är han, som är orsaken till hennes dröjsmål. Om någonsin en dödlig varelse talat sanning; så var det herr Aylmer, då han sade att fru Aylmer skulle åtlyda sin fars vilja, Dessutom har jag ifrån bans intendent fått svar på mitt bref till fru Aylmer, hvaruti jag underrättade henne om dagen och timman för ceremonien; och deruti försäkrar han; att er moder på utsatt dag och timmg skulle följa