en gammal fru med sträng uppsyn; liknande
ingenting på jorden så mycket som dessa onda
föer, hvilka i sagorna bestämma öfver obesked-
liga barns öde, och att jag med glädje helsade
hvarje timma som förgick; innan hon ankom.
Slutligen var den för likvagnens ankomst
bestämda timman inne: På klockslaget syntes
den; åtföljd af ett ekipage; hvaruti sutto herr
Canningbam och herr Murray; hvilka i Dover
varit den döde kroppen till mötes.
Uader högfidlig tystnad; liksom om till och
med ljudet af hviskande röster hade kunnat
störa den dödes sömn, bars kistan uppi biblio-
teket. Jagi hade gömt mig i ett mörkt hörn
af stora trappan; hvarest ingen kunde upptäcka
mig; och såg derifrån allt.
En stund bärefter uppsökte herr Murray; som
fått veta att min mermoder ännu ej ankom-
mit, min moder; hvilken jemte mig befann sig
uti salongen.
— Er mor dröjer länge; fru Cunningham;
sade han. Jag hoppas att hon ej är sjuk?
— Nej; nej! Såvida hon ej undergått en stor
förändring; skall sjukdom ej kunna athålla henne
ifrån att infinna sig. Det är min far; som ej
velat låta henne resa;
— Det tror jag icke. Nej; jag är säker på
att det ej är han, som är orsaken till hennes
dröjsmål. Om någonsin en dödlig varelse ta-
lat sanning; så var det herr Aylmer, då han
sade att fru Aylmer skulle åtlyda sin fars
vilja, Dessutom har jag ifrån bans intendent
fått svar på mitt bref till fru Aylmer, hvaruti
jag underrättade henne om dagen och timman
för ceremonien; och deruti försäkrar han; att
er moder på utsatt dag och timmg skulle följa