— AÅnnnv en fråga; och jag. vill ej längre
besvära er: tervänder ni till det hus, hvar-
ifrån processionen afgår, och i så fall; när beger
ni er dit?
— Icke nu straxt; men i lagom tid för att
bevista akten:
— Jag tackar er. Fru Aylmer skulle blifva
er synnerligen förbunden; om ni.hos dea person;
söm - har. fått anordningarna sig. anförtrodda;
gjorde er underrättad om dag och timma, då
processionen begifver sig till kyrkan, och seder-
mera derom underrättade henne så fort som
möjligt; För liqvid af de utgifter; ni härvidlag
får vidkännas; äfvensom för ersättande af er
egen tidsförlust behagade ni vända er till min
intendent;
Med en cmärklig böjning på hufvudet af-
skedade herr Aylmer advokaten och satte sig
för att återtaga läsningen af sin tidning; under
det att herr Murray; som af min mormoder. ej
fick något tecken att hon önskade hans när-
varo; med en bugning för henne aflägsnade sig;
Sedan advokaten gått; inträdde några ögon-
blicks oafbruten tystnad; tills slutligen min mor-
moder med darrande stämma, och i det tårarne
voro nära att qväfva hennes röst; sade:
— Jag visste icke att min stackars far dött:
— Inte jag heller; svarade hennes man. lik-
giltigt.
— Det var kärleksfullt handladt af honom;
att han på sin dödsbädd tänkte på mig. Vill
ni verkligen tillåta mig att villfara hans sista
önskan? frågade hon tvekande.
— Ja visst.
: En- djup : glädjesuck; hvilken hon förgäfves
bemödade. sig att undertrycka, kom hennes man