rättakommit; och fanns uret instucket i Johan nis östra kyrkogårdsmur, midtför drottninghu set, på inre sidan af muren; nära marken. Rådhurätter. En ung-men djerf tjaf. I rådbusrättens 3:dj afdeining hölls i går ransakning med häktade drän gen Markus Pettersson, anklagad för att hafva be gått en mängd stölder. Den anklagade, hvilken är född den 16 mar 1847 i Jönköpings län, hade nemligen, enligt hvat remisshandlingarne upplyste, begått följande stölder från en enka Schenling, boende i JA 80 Jerntorget ett par byxor, från en hustru Pettersson en silkes gchalett, en nål, ett par örhängen, 2 bordsknifva: och en sydynställning. En hustru Nyberg, hvilker har agalustånda vid Blockhusudden, blef af samm: person den 23 september bestulen på en stenkruka innehållande: 15 marker smör, en stenburk, hvar: innehåll bestod af 2 skålp. snus,..2! skålp. ost 2 halfbuteljer bäjerskt öl, en matsked af nysilfver en förskärarknif, 25 cigarrer, 5 bitar tvål, 1 skålp socker, en bundt bomullsband, ett saltkar, 48 st franska bröd, 1 skålp. karameller och 4 rdr i kon tanta penningar. Tjufven hade på natten uppbrutit dörren till ståndet samt borttagit ofvannämnde varor. Vidare hade han kort derefter frår en smedsarbetare Nilsson stulit .2. filar; från en plåtslagare Schubert, en plåtsax och från mnumera aflidnegrosshandlareu A. W. Frestadius 16 skålp bunkstål. Dessa tre sista stölder voro alla begångna ijernvågen. Slutligen hade han, vid en nattlig påbälsning i det vid Blockhusudden liggande badhuset, laggt sig till med 3 stycken gardiner. . Pettersson, hvilken erkände allt hvad som lades honom . till last, anhöll att få sitt straff tu mesammas; men som hos honom . blifvit. funr.en, en falsk 25-öring, uppsköts målet på 3 dagar, på det rätten .mätte blifra satt i tillfälle att få se nämnde penning, hvilken vore förvarad i poliskammaren, och nu ej kunde presteras. Fivusvdgertern. : Zn dubbelmördare i Wermland. I Kristiansand i Norge har på begäran af svensk myndighet, blifvit häktad en bondson; hvilken derefter bekänt följande: Han är, så vidt han vet, omkring 25 år gammal, född, döpt och konfirmerad i Östmarks socken i Wermlands län. Hans föräldrar äro Pål Henrikson och hustru Annika Mikkaalsdotter, begge af finsk börd. Föräldrarne befinna sig i goda omständigheter, och han har för det mesta uppehållit sig hemma på gården. Sedan han i vintras hade haft umgänge med pigan Kajsa Larsdotter, fick han i somras och under loppet af hösten höra talas .om att hon i: bygden beskyllde-honom för att vara fader till det barn, hvarmed bor då var hafvande.På grund af att Kajsa var illa beryktad i trakten, tyckte han, att det skulle. vara förenadt med stor skam för ,.honom att blifva, ansedd Bom fader till. hennes tredje barn. .. Kajsa hade icke sökt upp honom och sjelf sagt, att han skulle blifva uppgifven som barnfader,.men, i följd af det rykte, som han hade hört, sökte han träffa henne, hvilket likväl icke: lyckades. i Lördagen den 21. september. skickades han af föräldrarne till Vidtsam för att sälja smör till en dervarande landthandlande, af hvilken han fick bränvin, så att han blef något berusad. Här uppehöll han sig till klockan 3 på eftermiddagen och begaf sig derefter på väg hem. Under vägen beslöt han att gå till Kajsa, som bodde för sig sjelf i en koja i skogen. Det var hans afsigt att föreslå henne att mottaga penningar för att fritaga honom från beskyllningen att vara barnfader, men han förklarar, att han alls icke ämnat att mörda henne. Han kom till hennes bostad i skymningen på eftermiddagen, gick likväl icke in i stugan, utan visade sig utanför fönsterna, då Kajsa kom ut och gick afsides i skogen. Här erbjöd han henne penningar, för att hon icke skulle beskylla honom. Hon ville icke gå in härpå och yttrade, att det icke varså säkert, om barnet framkom med lif. Han bjöd henne äfven i detta fall 100 rdr för hennes tystlåtenhet, men då hon också afslog detta anbud, var det, som om något hviskade honom. i örat, att han skulle taga hennes och barnets lif för att blifva qvitt hela saken, och det rann honom genast i sinnet att fullborda gerningen. . Hon satt vid hennes sida och fattade med begge händerna om hennes hals för att qväfva henne. Han hade emellertid icke nog styrka att qväfva henne genast, och hon fick såledeg tillfälle att säga, att hon ville gå in på hans anbud, men då tyckte han, att han hade gått så långt, att han måste fullborda mordet, hvarefter han höll Kajsa så länge om halsen, tills hon icke mera kunde röra sig. Striden varade likväl icke länge, ty hon kunde icke göra motstånd. Efter verkstäldt mord gick han icke hem, utan begaf sig till Ralsjöberget, dit han kom sent, och gick då gehom skogen utan att följa vägen. Han begaf sig dit, emedan han derigenom trodde, att han skulle afleda misstanken från sig. Dels: på grund af ånger öfver gerningen och dels för att undandraga sig det straff, som hotade honom, beslöt han att så fort som möjligt utvandra till Amerika. Detta satte han genast i verket och fick nr till resan af sin broder Mikkel, till hvilen han sålde en gårdsandel. Han sade hvarken till sina föräldrar, sin broder eller någon annan, att han föröfvat mordet, men de hade säkert förstått, att så var med anledning af hans plötsliga afrega.. Han åtföljdes till Kristiania af en slägting vid namn Mikkel Olson, som gjorde detta af god