SLÄGTFEJDEN
ELLER
EN ARFTAGERSKAS SJELF-BIOGRAFI.
(Forts. från föreg. Af.)
Och hvarför så? Han skall sannolikt al-
drig annat än som en för dem fremmande
person komma i någon beröring med mina släg-
tingar. Det vore då bättre att —
På min ära, Franciska; tror jag icke att du
blifver mer vurmig för hvarje dag! Fremmande
person! Hvad i herrans namn tror du väl att
Jag prisar pojken för, om inte såsom varande
din fars arfvingel Eleonora skall aldrig gifta
sig, Isabells, och härvid kaetade han en blick
af outsägligt förakt på mig, kan inte komma
i fråga. TIatet barn af Nevilleska slägten skall
någonsin ärfva en tumsbredd jord af Aylmerska
egendomarna, och om gossen artar sig som han
lofvar, skall den stolte gubben blifva förtjust
öfver att erkänna honom såsom arfvinge —
bkonom, i hvars ådror gubbens eget blod flyter
utan att vara bemängdt med en fiendtlig slägts.
Fremmandel upprepade han, ja, till en tid,
men sedan; sålv
Under detta samtal, hvars innehåll jag ej rätt
fattade, vet jag ej hvilken mice min moder
gjorde, men jag minns att hon teg.
Efter en stund frågade min styffar hastigt:
Hvar är den der juvelringen du brukar bära,
Franciska?
På bordet, tror jag: Hvarför så?
Jag behöfver den. Kristningen måste försiggå
på ett sätt; som svarar mot barnets framtida