Article Image
Bätteg.- och polisnyheter.
Polisens,
Mordet å m:ll Laurell.
Med för detta ohyggliga brott tilltalade guld-
emedsgesällen Friberg och hans fästeqvinna,
Margareta Larsson; hölls åter polisförhör i går
dertill var inkallad hustru Maria Johnsson, som
bodde hos Fribergs då mordet begicks: Hon
berättade att Friberg och Larsson ofta varit
osams och grälat med hvarandra, hvarvid han
ibland hotat henne med just den adolka; som
Margareta Larsson kallat mordvapnet, hvarmed
första hugget gafs åt den mördade;
Angående Fribergs sinnesstämning och uppfö-
rande på onsdagsqvällen, då han hemkommit
ifrån Drottvingholm; berättade Margareta Lars-
son och Johnsson sammanstämmande, att Friberg
varit som -vanligt och i all vänskaplighet satt
sig att spela kort med dem, men att han; efter
det Margareta Larsson, då kon skulte bädda
sängen, hviskat vid honom — hon hade sagt;
uppgaf hon; att bon dicke kunde görata me-
nande dermed mordet — blifvit så ursinnig att
han rifvit utaf sig nattkappan, kastat den på
golfvet och der tändt eld på devsamm2a samt
sedermera velat slå Larsson och, då han icke
rådde på henne eller vågade göra det, kört ut
äldste gossen ur rummet; Margareta Larsson
hads dervid yttrat: Om inte nu Johnsson varit
inne, så hade du väl mördat mig, mena du blir
väl en gång mogen, dia svarta djefvulla
Margareta Larsson; ailvarligen al poliomästa
ren föreställd att; om Friberg icke vore delak-
tig i brottet, ej vilja kasta någon skugga på
honom; grät och bedyrade att Friberg uppma
nat henne till mordet; samt att ban på ons
dagesmorgouen sagt: Gif kärringen bara ett bugg
med dolken; så ligger hon der.
Friberg; sist uppheratad från häktet; nekad
kallblodigt till allt; och; då Larsson gråtands
uppmanade honom att bekänna sanningen; hå
nade han henne och kallade henne usling
samt förebrådde henne hennes brott: Icke hel
ler kunde polismästarens kraftiga föreställninga
det ringaste inverka på honom.
Målet uppsköts till annan dag; och de till
talade återfördes till sina celler: (ÅA. B.)
Thumbnail