upp och en välbekant; brådskande stämma hör-
des utropa:
Isabella, min älskling; jag kommer! Hvar
rä duf Här; Betty, här! Släpp mig ut! ut-
ropade jag och sprang fram mot dörren, under
det att Ponto följde mitt exempel och sökte
underlätta dörrens öppnande genom att sticka
gin nos mellan denna och den murkna karmen
— på hvilket sätt han nyss förut beredt sig
inträde: Straxt; straxt; tålamod min lilla vän:
Herre Gud; en sådan tyrann! Att stänga in ett
litet barn på det sättet! utropade Betty; i det.
hon fubblade med låset; Se så! Gråt inte,
min älskling, gråt icke: Det är ju öppet nul
Med vänliga ord och smekningar sökte hon att
hejda min gråt; ty nu; ensam med henne; gaf
jag mina tårar fritt lopp. Sedan hennes be-
mödanden hade börjat krönas med framgång,
och då vi vände oss för att åter gå in i huset,
stannade vi plötsligt; slagne af skräck, ty lju-
det af min styffaders röst nådde våra öron.
,Hvad är att göra? Hvar skall jag gömma
dig? Om han finner mig här skall han straffa
dig tio gånger bårdare äm förut; den elaka
menniskan! Och så skulle säkert blifvit hän-
delsen, om han icke varit åtföljd af en herre i
grannskapet; inför hvilken han ingalunda ville
visa sig i sin tyranniska skepnad; och hvarför
jag nu slapp undan kroppslig aga.
Första ögonkastet på den grupp; som bildades
af Ponto, mig och Betty, förrådde för hr Cunning-
ham den förstnämndes olydnad och anvisade
honom det verksammaste sättet att bestraffa
mig: Morgonens erfarenhet hade lärt honom
att hoppet om att bringa mig till undergifven-
het; eller att ens aftvinga mig ett rop af smärta;