KR 0 rn ne nn enn NN
det elag, som ämnats mig:
Jag vill icke gå utan Ponto; sade jag beslut-
samt till svar på hr Elliots uppmaning att gå in:
Ytterligare uppmaningar ledde till samma resultat:
Nå så tag honom med er då! Om ert lynne
växer till med åren; min lilla mamsell, så är
minsann bittre att hafva er till vän än fiende:
Några veckor efter denna tilldragelse föddes
min mors förste son; min älskade broder Fulke.
Vi måste hafva varit mycket fattiga då. Jag
sluter dertill af den dåliga mat Betty och jag
fingo nöja oss med; jag knotade icke deröfver
för min egen del; men det gjorde mig ondt
att se, det den goda, arbetsamma Betty alltid
delade med sig åt mig af sin redan förut allt-
för knappa och dåliga kost.
Min lilla broders födelse var ett rikt ämne
till glädje för oss alla; rain moder log åter
då hon såg på honom, och till och med hr
Cunningham glömde att gräla. Det är en
präktig pojke, Franciskax; sade min styffar en
dag då ban stod och betraktade gossen, och
han bar Aylmer-slägtens drag skarpt utpreglade:
Vi måste vara rädda om honom.
Ack jav, svarade hon; med ömhet kyssande
de små knubbiga fingrar; som hade omfattat
hennes; men; och hon såg upp; ban är mera
lik dig, Malcolm, än min far; Han har alldeles
din —
Tokerier! afbröt hr Cunningham med hetta
Hens slägttycke med Aylmer-familjen är ju
så fullkomligt utprägladt; som det bör och skall
vara hos en telning af slägten; och han skall
uppfostras i känsla deraf och medvetande derom.
(Forts.)