Malmtorgögatan ech Norrmalm,
Malittorgsgatar, belägen snart sagdtihjertat
af hufvudstaden; har under de sednare veckorne
varit i ett så upprifvet tillstånd och förstett en
så bedröflig anblick; att man ovilkorligt kommit
att tänka på den tid; då icke blott platsen;
der denna gata framgår, utan äfven hela den
nu vackra och betydliga stadsdelea Norrmalm
ej var annat äa ett skogboväxt och på vestra
och östra sidorna af träskartade sjöstränder om-
gifvet berg.
Ett litet hopp af 500 år tillbaka itiden; och
vi stå midt uppe i vildmarken! Då fanns der
blott en banad väg; som från stadens norra
port vid Norrström utefter vestra sluttningen
af Brunkeberget drog bort mot Upsala: Utanför
nämnde port hade man; vid foten af berget,
som sträckte sig ända fram till strömmen; an-
lagt en någorlunda jemn; fast inskränkt plan
för att få nödigt utrymme framför stadsporten:
På de äldsta plankartorna öfver Stockholm —
från medlet af 16:de århundradet — är denna
släta plan anmärkt; men föreställes platsen så-
som högst oregelbundet bebygd med träkojor,
mellan hvilka några smala tvärgator löpte ned
mot strömmen.