Malmtorgögatan ech Norrmalm, Malittorgsgatar, belägen snart sagdtihjertat af hufvudstaden; har under de sednare veckorne varit i ett så upprifvet tillstånd och förstett en så bedröflig anblick; att man ovilkorligt kommit att tänka på den tid; då icke blott platsen; der denna gata framgår, utan äfven hela den nu vackra och betydliga stadsdelea Norrmalm ej var annat äa ett skogboväxt och på vestra och östra sidorna af träskartade sjöstränder omgifvet berg. Ett litet hopp af 500 år tillbaka itiden; och vi stå midt uppe i vildmarken! Då fanns der blott en banad väg; som från stadens norra port vid Norrström utefter vestra sluttningen af Brunkeberget drog bort mot Upsala: Utanför nämnde port hade man; vid foten af berget, som sträckte sig ända fram till strömmen; anlagt en någorlunda jemn; fast inskränkt plan för att få nödigt utrymme framför stadsporten: På de äldsta plankartorna öfver Stockholm — från medlet af 16:de århundradet — är denna släta plan anmärkt; men föreställes platsen såsom högst oregelbundet bebygd med träkojor, mellan hvilka några smala tvärgator löpte ned mot strömmen.