Rätteg. och polisnyheter.
Poliser.
Mordet å mamsell Laurell,
Härom hölls i går åter förhör; hvartill voro
inkallade skomakaregesällen Boström; med hvil-
ken Friberg gjorde sällskap till Drottaingholm,
samt Fribergs syster, hustru Wahlberg:
Boström; som sade sig ha varit bekant med
Friberg sedan 1858; berättade om Drottning-
holmsfärden, att Friberg först på onsdagsmorgo-
nen sagt till Boström att få göra sällskap, eme-
dan; som Friberg yttrat; han behöfde eförlusta
sig liteta, Under vistelsen vid Drottningholm
hade Friberg visat sig orolig samt sagt sig ha
eså rysligt konstiga känslor; att han längtade
hema, Friberg hade också vid 6-tiden gått land-
vägen tillbaka till staden: :
Hustru Wehlberg, hvilken bad om förlåtelse
för det hon af rädsla att bli inblandad i saken
icke talade sanning första gången hon hördes,
fick nu åter redogöra för när Friberg på tors-
dagen kom med linnepersedlarne och silfret till
Wahlbergs; Om lördagsaftonen; när Margareta
Larsson blifvit häktad, hade Friberg kommit till
Wahlbergs och visat sig angelägen att hustru
Wahlberg skulle undanskaffa några par gamla
strumpor, hvilka hoc köpt af Friberg och som
varit bla d de linnepersedlar, hvilka han åt sy-
stern utbjudit:
Friberg upphemtades nu, och vid åsynen af:
honom svimrrade systern, men han stod lika
stel och kall. När systern qvicknat vid så att
hon kunde utföras ur sessionerummet, ropade
hon till brodern: Tala sanning! tala sanning!
Denna uppmaning inverkade lika litet på
Friberg, som polismästarens allvarliga föreställ-
ningar till :honom att bekänna sin delaktighet i
det grofva brottet; och förklarade Friberg att
han icke kunde tala sanning eller hade någons
ting att säga. (A. B.)
Leandserten.
Dom, Inhysesmannen Joh. Jonsson, hvilken, så-
som förut i denna tidning omnämnts, i en skog in-
vid Laxå ihjelskjutit skogvaktaren Lindqvist, döm-
des för några dagar sedan af Norra Wadsbo hä-
racdsrätt i Hofva till 10 års straffarbete och för-
lust af medborgerligt förtroende för lifstiden. Un-
der domens uppläsande,, säger ett ögonvittne,
evisade brottslingens ansigte en djup ånger öfver det
begångna brottet och det djerfva, nästan trotsiga
uttryck, som vid hans häktande afspeglade sig i
alla hang drag, hade nu lemnat rum för uttrycket
af en stilla resignation, detta utseende af djup
nedslagenhet, som vistandet i den ensliga cellen
oftast qvarlemnar hos icke förhärdade brottslingar,.